Idé

Jag har fått en ide! Det får jag ganska ofta men denna är inte gjord på en handvändning utan det kräver många beslut som jag vet kommer men även många beslut som måste tas på vägen som jag inte kan förutse. Det kommer tas på många sätt, mest negativa därför tänker jag inte avslöja något alls. Men det rör hela familjen! Dock tror jag att det kan komma blir nice, riktigt nice :) Jaja tids nog får alla nyfikna veta, än så länge arbetar och tänker jag i min ensamhet :)

Magnus har hört av sig, på den plats dom befunnit sig på de sista dygnet har haft täckning. Otroligt värdefullt att höra hans röst. Då vi är vana att som oftast att vara tillsammans är det väldigt jobbigt när man är ifrån varandra och speciellt nu när det handlar om tre veckor. Men nu är det bara en vecka kvar, skönt :)

Även barnen tycker det är jobbigt när pappa är borta därför hade vi planerat in en massa kul denna helg. Vi skulle köpa gummistövlar, gå på restaurang och ev. bowla, ta fram cyklarna och ställa in vinterprylar, kompisar och barnzumba. MEN denna förbannade magsjuka attackerade oss igen :( Denna gång var det Hampus som drabbades. I torsdagskväll åt han middag & kvällsvälling som vanligt och en timme senare var det dax. Att en sån liten kropp kan häva ur sig såna enorma mängder är ett mysterium. Från ca 19,30-02,30 kräktes han. Å så trött han va! Min trötthet sattes på prov då jag skulle finnas för Hampus & Vidar samtidigt. Insåg min begränsning och ringde mamma och pappa. Jag AVSKYR att be om hjälp, det är bland det värsta jag kan göra men jag hade ingen återvändo denna gång. Så pappa körde hit mamma som var hos mej ett dygn. Hon tog Vidar och jag fick ägna tiden till Hampus, förutom amningarna då. Så allt förflöt på bra trots allt. Meddelade Magnus som var på väg hem på studs, hur han hade tänkte det vet jag inte men han fick sådant dåligt samvete att inte finnas hos oss då han verkligen behövdes. Idag är det lördag och Hampus äter inte än utan har fortfarande ont i magen, han får iaf behålla vatten. Hoppas han är lite piggare imorgon.

En tanke som jag ofta tänker på är detta med vänskap & relationer. Det finns medmänniskor i min närhet som jag verkligen tycker om och som jag mer än gärna umgås med, men det är som oftast en envägskommunikation och detta gör mej så besviken. Varför är det jag som måste fara dit, jag som måste ta initiativ till ett möte, jag som skickar det där mezzet?? Kanske har vi vuxit ifrån varandra eller så har jag sagt eller gjort något som sårat denna människa, isf är det väldigt omedvetet, men detta är så tråkigt. Möjligen vid någons födelsedag att vi ses men inte mycket mer än det. Jag är inte den personen som alltid orkar vara den drivande eller den sociala utan ibland skulle det va gött med ett samtal/mezz om en träff. Upplever detta från flera familjer och tänker även att en del familjer tycker kanske det är väldigt jobbigt när vi kommer som dock är sju personer! Å så spelar det roll hur det fungerar med barnen, en del kompisar till oss som oxå har barn fungerar det mindre bra mellan barnen och då drar man sig längre innan man ses eftersom barnen alltid är med. Ytterligare en reflektion är att de flesta i vänkretsen har barn och heltidsjobb = mycket att stå i! Å att vänskapen ligger på glöd under några år men då barnen är större kanske vänskapen återupptas. Jag vet inte, jag försöker iaf göra så gott jag kan och lite därtill för att hela familjen ska få en liten del i kakan och även jag själv. Men svårt är det!

Nu blev det ett väldigt långt inlägg, men gött är det att sätta ord på sina funderingar. Nu väntar Troja och sen blire John Blund dejt. Vidar har sovit mycket bättre de sista nätterna, hoppas han fortsätter med det. Godnatt!

Förmiddagarna bäst!

Hinner som oftast en del på förmiddagarna, så skönt men efter lunch börjar energin ta slut. Å efter middagen då är jag näst intill slut på. Å ändå fastnar jag framför datorn på kvällen, dock är det min enda egna tid så den är behövlig. Ibland kanske man skulle må bra att gå och läsa en bok eller tidning istället.

Följer några bloggar, inte slaviskt, men några ger mej perspektiv på livet, några ger mer energi och några inspiration! Så även ikväll, så nu är mina batterier laddade för att ta tag i förberedelserna för morgondagen.

Magnus har varit borta en vecka nu och det går bättre än jag trott :) Men han är oerhört saknad av oss alla! Samuel säger inte så mycket men tänker desto mer. Molly & Emanuel har det väldigt jobbigt. Hampus tittar ut genom fönstret och säger "pappa". Å lille söt kommer Magnus nog inte känna igen, han har börjat med en massa nya påfund.

Jag roar mej med att kolla hur många läsare jag har här och det verkar vara en stadig skara, kul! :) Blir dock nyfiken på vilka ni är... ;) Avge gärna ett fotavtryck emellanåt :)

Nu stänger jag ner tekniken för ikväll för att återuppta den och mina studier imorgon.

//Vinkevink

Fredagkväll

Ja nu är det fredagskväll och här är det fredagsmys med... mej själv :) Skittråkigt gånger tio!!! Men å andra sidan spelar det kanske inte så stor roll. Vidar sover typ INGET alls så jag går omkring som en zombie och vet varken ut eller in! Men det var väntat, det kommer som ett brev på posten då barnen närmar sig fyra månader, alla har gjort precis samma sak. Å så brukar det sitta i fram till omkring ettårs ålders så ni som upplever mej konstig och negativ så är svaret SÖMNBRIST! Men mina fem guldklimpar är det bästa som hänt iaf trots att de inte vill sova <3 p="">
Ytterligare två veckor är jag ensam och redan efter en vecka börjar nu tvätthögen växa och andra måsten/bör saker hopa sig. Den inre stressen börjar växa men jag får helt enkelt göra det bästa av situationen. Jag försöker att inte tokäta för att arbeta bort mina alla gravidkilon och tidigare överviktskilon därför prioterar jag numera träning före städ och plock. Detta ger mej på sikt mer ork och mer glädje så jag hoppas den inre stressen avtar. Jag håller på att förlika mej med att studierna måste vänta till sommaren oxå, det känns inte bra men ett faktum är, hälsan hos mej och barnen går i första rummet, sen får studierna komma. Det är sista kursen och den är på distans så det jag inte hinner nu under terminen får jag göra under sommaren.

En del undrar säkert nu varför jag (vi) ställt oss i denna situation med hus, fem barn och studier för oss båda! Men livet är inte utstakat som man tänkt, alltid blir det någon och fler avstickare och vi lever bara en gång och när det kommer en möjlighet så tar man den! Så är det hos oss! Ingen av oss vill sitta som pensionärer och ångra att vi inte gjorde det vi ville, utan istället vill vi vara nöjda pensionärer med hälsan i behåll och att vi gjort det vi vill! Men just nu blev det mycket på en gång.

Nu har jag fått skriva av några av miljoner tankar som rör sig i huvudet så jag somnar gott, godnatt alla!