...jag inte känner flickan alls. Empati och sympati verkar finns gott om nu. Idag är det begravning för Tilde, vi kommer inte att gå men vi har skickat en hälsning och gett några slantar till Barncancer fonden. Jag hoppas det blir en fin begravning, precis som Tilde ville ha det. Skickade även en dikt och tände ett ljus på hennes minnessida. På nåt vis så har jag gjort det som känns rätt i mitt hjärta. Vila i frid Tilde!
När jag satt och letade en lämplig dikt i mina gömmor så fann jag väldigt många dikter som jag själv skrivit som tonåring... intressant läsning måste jag säga. En del var faktiskt rätt så bra :) Inser hur förändrad man blir med åren. Förr kunde jag lägga pussel, pyssla oerhört mycket, höll på mycket med musik både att lyssna och spela och sjunga själv samt läsa och skriva texter och dikter. Nästan inget av detta "tillåter" jag mig själv till idag... Finns på nåt vis inte ro i min kropp. Men fick en stark längtan tillbaka, speciellt till läsandet och skrivandet. Kanske ska ta mig en prommis och se om det kommer några ord på vägen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar