Ekorrhjulet

Go´kväll!

Under min arbetskarriär, alltså sedan studenten har jag arbetat, studerat, varit arbetssökande och föräldraledig i olika sysselsättningsgrader. Periodvis har det varit mer än 100% och perioder har det varit en lägre procent. Samhället strävar efter 100%, så även jag eftersom jag periodvis varit inskriven på arbetsförmedlingen. Då har jag inte haft något val. Jag har dock aldrig riktigt gillat detta med att lönearbeta som en tok och vara hur trött som helst när man är hemma och ledig. Den lediga tiden har som oftast handlat om att försöka återhämta sig. Framförallt de tider då jag varit runt 100%. Efter att barnen föds så har jag hellre varit hemma med dem än att lönearbeta. Å andra sidan ska man betala räkningar, mat samt andra utgifter som man har. Det har alltså varit att infinna sig i ledet och springa i ekorrhjulet. Trots att jag inte tyckt om det alls!

Vi har ändå haft tur, jätte tur faktiskt, jag har studerat med barnen hemma och sambon har önskeschema så vi har kunnat pussla ihop mycket och det har givit våra barn färre timmar på omsorgen och fler timmar hemma. För detta är vi otroligt tacksamma! I våras jobbade jag mina 80% men var otroligt trött och sliten samt saknade barnen mer än vanligt, främst den yngsta. Jag trivs jättebra på min arbetsplats samt med mitt yrkesval, men ibland blir det bara för mycket. Jag var ofta nedstämd och hann inte med det jag ville, varken på jobbet eller hemma. Kände mig otillräcklig helt enkelt.

Att göra en förändring är alltid svårt, ska det fungera eller inte? Blir det bättre eller sämre? Men vi valde att, jag går ner på 50% och sambon slutar ta på sig extrapass så att det blir mer stabilt på hemmaplanen och att vi får mer tid för återhämtning och våra intressen för att få må bra, att öka sitt välbefinnande helt enkelt. Att det blir mindre i plånboken är vi medvetna om och det krävs mer planering för att det hela ska gå ihop men det är det värt, tror vi! Nu har det gått några veckor in på terminen och jag har ork och energi för hemmaarbete och jag tycker mitt jobb är ännu roligare att utföra. Jag reflekterar mer och orkar ta in omvärlden på ett annat sätt. Så hittills är detta ett mycket bra beslut. Jag mår mycket bättre!

Alla har inte möjlighet att bryta de mindre bra mönstren med jobb och familjeliv utan måste kämpa på, all styrka till er! Men jag är övertygad att det finns människor som kan göra förändring. Ni som mår mindre bra eller är allmänt less och nedstämd, tänk utanför boxen. Vad är det som egentligen är viktigt? Konsumtion och status prylar, utlandsresor, m.m. eller familjen, hälsan och det allmänna välbefinnandet? Livet är alldeles för kort för att slarvas bort, utan det ska fyllas med glädje och sorg och var människa har rätt till att må bra och välja hur livet ska se ut. Därför jobbar vi mindre och ger våra barn glada och goa föräldrar som har tid för dem, för tid det är det som behövs!

Ta hand om er!
Kram