7,5 miljarder till kommuner och regioner
5 tidigare, nu 2,5 till
M lägg välfärd ist för friår
S välfärd
Anställa undvika uppsägning
Efter de sista veckorna har så många saker hänt, alla känslor som finns har känts, allt från arg till ledsen. Mycket kunskap har förvärvats. Kunskap som jag aldrig trodde jag skulle skaffa mig, en resa som jag aldrig trodde jag skulle resa. Men hela denna resa har varit både jobbig och spännande. Kunskap är ju inte tungt att bära.
Resan började i höstas då Vilhelmina Kommun la fram förslag som innehåll en avveckling av två byaskolor. Två stycken byaskolor som har hög behörighet bland lärarna, positiva rapporter från Skolinspektionen samt elevenkäter, de håller budgeten m.m. Alltså, två stycken välfungerande skolor. Föräldrar gick ihop från de båda skolorna och började föra samtal om hur vi kan gå vidare. Skrivelser skrevs och lämnades in, protestlistor delades ut och många invånare skrev under och media kontaktades. Det fanns en stor drivkraft och ett stort engagemang.
Det ena ger det andra som ger det tredje och vips så var en ansökan till Skolinspektionen inlämnad om att få starta friskola! En förening bildades i samma veva då det krävs för att kunna skicka in en komplett ansökan. En otrolig drivkraft med mycket god samverkan och samhörighet visades. Orden; tillsammans är vi starka fick en helt annan innebörd och förståelse. Det stämmer verkligen, Tillsamman är vi starka!
Nu inväntar vi besked från Skolinspektionen.
Anledningen till att Vilhelmina Kommun hamnat här är många, vad som egentligen är sant och inte kan inte jag avgöra. Min uppfattning är att det finns politiker som går i gamla hjulspår och har mycket svårt att titta utanför boxen samt att det finns politiker som vänder kappan efter vinden samt de som försöker se andra möjligheter att göra dessa besparingar. Det är oerhörda summor pengar som ska sparas, egentligen helt orimliga sådana. Om jag förstått rätt så handlar det även om det politiska läget på riksnivå. De ger kommunerna ökade krav men samtidigt ger de inga resurser för att möjliggöra dessa krav. Detta rimmar ju otroligt dåligt, hur man kan ge olika krav att genomföra men samtidigt inte ge några resurser eller möjligheter? Skatteutjämningssystemet och den kommande prislappsmodellen handlar om antalet invånare, en kommun med färre invånare få således en mindre summa pengar jämfört med en kommun med större antal invånare. Om jag förstått rätt!
På detta sätt får Vilhelmina kommun inte så många kronor och då har vi dessutom ett geografiskt läge som vi inte kan göra så mycket åt utan det behöver vi förhålla oss till. Om barnen ska slippa åka flera mil varje dag för att kunna gå skola behöver kommunen har flera skolor i bruk och självklart kostar en mindre enhet en större peng. Men vi har skolplikt i Sverige och barnen har ingen möjlighet att välja skola, de får gladeligen gå på den skola som finns.
I min familjen har vi barn med behov, de klarar inte av för många människor runt omkring sig. Ska de känna sig trygga och lära sig något krävs små enheter med få relationer till andra. Då först kommer de må bra och kunna lära sig något. Där de går skola idag, en av dessa nedläggningshotade skolor, ser man mina barn, de gör anpassningar och vi har mycket god kommunikation. Dessa ting gör att mina barn går på skolan och gör sitt bästa. Men hur blir det om deras skola kommer läggas ned och de hamnar på en mycket större skola? Vad händer med deras mående, vilja och motivation att gå i skolan, hur trötta kommer de vara när de kommer hem, måste de få anpassad studiegång för att orken tryter? De kommer vara hemifrån från kl 8-15 från att de är sex år gammal.
En klump i magen växer för varje dag som går, hur kommer det blir?
Visar inlägg med etikett Tankar i vardagen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tankar i vardagen. Visa alla inlägg
lördag 15 februari 2020
lördag 8 september 2018
Ekorrhjulet
Go´kväll!
Under min arbetskarriär, alltså sedan studenten har jag arbetat, studerat, varit arbetssökande och föräldraledig i olika sysselsättningsgrader. Periodvis har det varit mer än 100% och perioder har det varit en lägre procent. Samhället strävar efter 100%, så även jag eftersom jag periodvis varit inskriven på arbetsförmedlingen. Då har jag inte haft något val. Jag har dock aldrig riktigt gillat detta med att lönearbeta som en tok och vara hur trött som helst när man är hemma och ledig. Den lediga tiden har som oftast handlat om att försöka återhämta sig. Framförallt de tider då jag varit runt 100%. Efter att barnen föds så har jag hellre varit hemma med dem än att lönearbeta. Å andra sidan ska man betala räkningar, mat samt andra utgifter som man har. Det har alltså varit att infinna sig i ledet och springa i ekorrhjulet. Trots att jag inte tyckt om det alls!
Vi har ändå haft tur, jätte tur faktiskt, jag har studerat med barnen hemma och sambon har önskeschema så vi har kunnat pussla ihop mycket och det har givit våra barn färre timmar på omsorgen och fler timmar hemma. För detta är vi otroligt tacksamma! I våras jobbade jag mina 80% men var otroligt trött och sliten samt saknade barnen mer än vanligt, främst den yngsta. Jag trivs jättebra på min arbetsplats samt med mitt yrkesval, men ibland blir det bara för mycket. Jag var ofta nedstämd och hann inte med det jag ville, varken på jobbet eller hemma. Kände mig otillräcklig helt enkelt.
Att göra en förändring är alltid svårt, ska det fungera eller inte? Blir det bättre eller sämre? Men vi valde att, jag går ner på 50% och sambon slutar ta på sig extrapass så att det blir mer stabilt på hemmaplanen och att vi får mer tid för återhämtning och våra intressen för att få må bra, att öka sitt välbefinnande helt enkelt. Att det blir mindre i plånboken är vi medvetna om och det krävs mer planering för att det hela ska gå ihop men det är det värt, tror vi! Nu har det gått några veckor in på terminen och jag har ork och energi för hemmaarbete och jag tycker mitt jobb är ännu roligare att utföra. Jag reflekterar mer och orkar ta in omvärlden på ett annat sätt. Så hittills är detta ett mycket bra beslut. Jag mår mycket bättre!
Alla har inte möjlighet att bryta de mindre bra mönstren med jobb och familjeliv utan måste kämpa på, all styrka till er! Men jag är övertygad att det finns människor som kan göra förändring. Ni som mår mindre bra eller är allmänt less och nedstämd, tänk utanför boxen. Vad är det som egentligen är viktigt? Konsumtion och status prylar, utlandsresor, m.m. eller familjen, hälsan och det allmänna välbefinnandet? Livet är alldeles för kort för att slarvas bort, utan det ska fyllas med glädje och sorg och var människa har rätt till att må bra och välja hur livet ska se ut. Därför jobbar vi mindre och ger våra barn glada och goa föräldrar som har tid för dem, för tid det är det som behövs!
Ta hand om er!
Kram
Under min arbetskarriär, alltså sedan studenten har jag arbetat, studerat, varit arbetssökande och föräldraledig i olika sysselsättningsgrader. Periodvis har det varit mer än 100% och perioder har det varit en lägre procent. Samhället strävar efter 100%, så även jag eftersom jag periodvis varit inskriven på arbetsförmedlingen. Då har jag inte haft något val. Jag har dock aldrig riktigt gillat detta med att lönearbeta som en tok och vara hur trött som helst när man är hemma och ledig. Den lediga tiden har som oftast handlat om att försöka återhämta sig. Framförallt de tider då jag varit runt 100%. Efter att barnen föds så har jag hellre varit hemma med dem än att lönearbeta. Å andra sidan ska man betala räkningar, mat samt andra utgifter som man har. Det har alltså varit att infinna sig i ledet och springa i ekorrhjulet. Trots att jag inte tyckt om det alls!
Vi har ändå haft tur, jätte tur faktiskt, jag har studerat med barnen hemma och sambon har önskeschema så vi har kunnat pussla ihop mycket och det har givit våra barn färre timmar på omsorgen och fler timmar hemma. För detta är vi otroligt tacksamma! I våras jobbade jag mina 80% men var otroligt trött och sliten samt saknade barnen mer än vanligt, främst den yngsta. Jag trivs jättebra på min arbetsplats samt med mitt yrkesval, men ibland blir det bara för mycket. Jag var ofta nedstämd och hann inte med det jag ville, varken på jobbet eller hemma. Kände mig otillräcklig helt enkelt.
Att göra en förändring är alltid svårt, ska det fungera eller inte? Blir det bättre eller sämre? Men vi valde att, jag går ner på 50% och sambon slutar ta på sig extrapass så att det blir mer stabilt på hemmaplanen och att vi får mer tid för återhämtning och våra intressen för att få må bra, att öka sitt välbefinnande helt enkelt. Att det blir mindre i plånboken är vi medvetna om och det krävs mer planering för att det hela ska gå ihop men det är det värt, tror vi! Nu har det gått några veckor in på terminen och jag har ork och energi för hemmaarbete och jag tycker mitt jobb är ännu roligare att utföra. Jag reflekterar mer och orkar ta in omvärlden på ett annat sätt. Så hittills är detta ett mycket bra beslut. Jag mår mycket bättre!
Alla har inte möjlighet att bryta de mindre bra mönstren med jobb och familjeliv utan måste kämpa på, all styrka till er! Men jag är övertygad att det finns människor som kan göra förändring. Ni som mår mindre bra eller är allmänt less och nedstämd, tänk utanför boxen. Vad är det som egentligen är viktigt? Konsumtion och status prylar, utlandsresor, m.m. eller familjen, hälsan och det allmänna välbefinnandet? Livet är alldeles för kort för att slarvas bort, utan det ska fyllas med glädje och sorg och var människa har rätt till att må bra och välja hur livet ska se ut. Därför jobbar vi mindre och ger våra barn glada och goa föräldrar som har tid för dem, för tid det är det som behövs!
Ta hand om er!
Kram
lördag 19 maj 2018
Lördagstankar
Just nu är det så många tankar i mitt huvud, flera av dem tar så mycket energi från mig och inget kan jag påverka. Självklart kan jag påverka på ett sätt men vissa saker bara är. Det går att påverka sina tankar, är de positiva eller negativa eller finns det möjlighet att göra en omformulering och på så sätt uppmuntra sig själv. Helt enkelt att arbeta på sitt mentala förmåga men det är inte lätt. Det är inte bara händelser som jag ska förhålla mig till utan även andra människor. Jag utgår från att alla människor gör sitt bästa, utifrån sina förutsättningar men är man olika som personer så kan det krocka ändå. Då går ens egna mentala förmåga på högvarv vilket innebär att ytterligare energi går åt. Oavsett så hoppas jag på något bra utav detta!
Bredvid mig ligger världens sötaste bebis, en bebis som växer och utvecklas för var dag. Det är så mycket som händer för henne just nu att det är svårt att hänga med samt förstå att vi snart inte har någon bebis hemma längre. Snyft! Att se hennes glädje när hon kommer på något nytt eller upptäcker nya saker i sin omgivning är ljuvligt men samtidigt skriker och gråter mitt hjärta. Bebistiden är den bästa tiden, doften och myset och kärleken till ens barn är så stort. Så stort att jag tror inte det finns ord som kan beskriva de känslorna. Sambon vill inte ha fler barn och det gör mig ledsen, in i märgen. Självklart respekterar jag det men jag har mycket att bearbeta själv för att komma vidare. En stor sorg för mig. Normen är väl två eller tre barn och vi har sex gemensamma. Jag borde vara nöjd. Trots det känner jag mig inte klar. Kanske är det känslor som kommer med tiden, att det liksom behöver växa fram. Men just nu är det väldigt jobbigt.
Ni som läser och har barn, växer "jag är nöjd" känslor fram eller är det en känsla som bara uppstår?
Att få följa sina barns utveckling från bebis och uppåt i åldrarna är helt underbart. Varje ålder har både mindre trevliga sidor och väldigt trevliga sidor och allt däremellan. Är även väldigt fascinerad över hur olika barnen är trots samma föräldrar, och vad vi tror, ganska lika uppfostran samt lika grundvärderingar i familjen. De äldre barnen kan man hitta på en hel del med nu och de kommer med förslag och vi kan diskutera med dem på ett helt annat sätt. De båda är även på väg in i tonåren och det kan bli en spännande tid, så även skrämmande. Beroende på hur de tar motgångar och i vilket social krets de hamnar i.
Nu har klockan tickat iväg och John Blund knackar på dörren. Imorgon är en ny dag som bör innehålla en del arbete då jag som vanligt ligger ett steg efter. Men jag hoppas även att det blir en del gårdsarbete gjort. Det är mestadels helger som jag hinner arbeta på gården, på vardagarna är det fullt upp med så mycket annat. Men snart sommarlov...
Ta hand om varandra!
//Maria
Bredvid mig ligger världens sötaste bebis, en bebis som växer och utvecklas för var dag. Det är så mycket som händer för henne just nu att det är svårt att hänga med samt förstå att vi snart inte har någon bebis hemma längre. Snyft! Att se hennes glädje när hon kommer på något nytt eller upptäcker nya saker i sin omgivning är ljuvligt men samtidigt skriker och gråter mitt hjärta. Bebistiden är den bästa tiden, doften och myset och kärleken till ens barn är så stort. Så stort att jag tror inte det finns ord som kan beskriva de känslorna. Sambon vill inte ha fler barn och det gör mig ledsen, in i märgen. Självklart respekterar jag det men jag har mycket att bearbeta själv för att komma vidare. En stor sorg för mig. Normen är väl två eller tre barn och vi har sex gemensamma. Jag borde vara nöjd. Trots det känner jag mig inte klar. Kanske är det känslor som kommer med tiden, att det liksom behöver växa fram. Men just nu är det väldigt jobbigt.
Ni som läser och har barn, växer "jag är nöjd" känslor fram eller är det en känsla som bara uppstår?
Att få följa sina barns utveckling från bebis och uppåt i åldrarna är helt underbart. Varje ålder har både mindre trevliga sidor och väldigt trevliga sidor och allt däremellan. Är även väldigt fascinerad över hur olika barnen är trots samma föräldrar, och vad vi tror, ganska lika uppfostran samt lika grundvärderingar i familjen. De äldre barnen kan man hitta på en hel del med nu och de kommer med förslag och vi kan diskutera med dem på ett helt annat sätt. De båda är även på väg in i tonåren och det kan bli en spännande tid, så även skrämmande. Beroende på hur de tar motgångar och i vilket social krets de hamnar i.
Nu har klockan tickat iväg och John Blund knackar på dörren. Imorgon är en ny dag som bör innehålla en del arbete då jag som vanligt ligger ett steg efter. Men jag hoppas även att det blir en del gårdsarbete gjort. Det är mestadels helger som jag hinner arbeta på gården, på vardagarna är det fullt upp med så mycket annat. Men snart sommarlov...
Ta hand om varandra!
//Maria
måndag 29 maj 2017
Utveckling
Godmorgon!
I flera dagar har jag tänkt att skriva några rader om känslan som infinner sig i mitt hjärta när barnen lär sig något nytt, behöver en ny storlek i kläderna eller när något annat stort händer i deras utveckling.
Barnen lär sig mycket och snabbt vilket är underbart, att få se deras stolthet och glädje när de klarat något som de inte trodde skulle fungera. En sådan enkel sak som att få på sig sockan själv eller skära maten eller något större som att lära sig cykla. Glädjefyllt för både barn och förälder. Samtidigt som denna stolthet och glädje infinner sig startar en process i mitt hjärta, som talar om att detta barn inte behöver mig lika mycket längre, nu klarar barnet ytterligare en sak alldeles själv. Även om barnet självklart behöver sina föräldrar precis lika mycket ändå så finns det mer kunskap hos barnet som gör att han/hon klarar sig lite mer själv.
I mitt hjärta gör det ont samtidigt som det är glädje när dessa utvecklingssteg tas, bebistiden går så fort och oavsett vilket barn i ordningen det är tycker jag att tiden inte finns för att njuta i den utsträckningen jag skulle vilja. Jag har haft samma känsla för vår äldsta som för de andra fem. Bebistiden är helt klart "min" bästa tid. Att mysa, ha dem nära och lukta på dem, en bebis luktar så speciellt. De är söta som socker och man kan sitta och titta på dem i flera timmar. Hjärtat svämmar över av kärlek till de små. Men allt eftersom de växer måste kläder bytas ut och de utvecklas mot självständiga individer och detta gör ONT! För mig! Trodde att det skulle bli bättre då fler barn fötts, att man på något sätt skulle vänja sig, men icket. Istället upplever jag det bara än jobbigare. Nu är Sigrid 7 månader och hon har inte så bråttom att lära sig saker, hon tar det ganska lugnt och är nöjd när de andra barnen leker och busar med henne. Men hon är dock 7 månader, även det känns jobbigt. Fatta, 7 månader redan!!! Å snart är det åter igen dags för att byta storlek...! Ett starkt ord, men jag känner bara ångest! Detta är något jag nu försöker att lära mig leva med och hoppas att jag hittar några bra strategier för det. Så när jag är nedstämd ibland har det oftast med detta att göra.
Å Hampus har två veckor kvar på förskolan sen sommarlov och sen börjar han i förskoleklass. Han ska alltså börja åka buss efter sommarlovet och jag har bara ett barn att lämna/hämta på förskolan. Det har aldrig skett tidigare och Vidar har bara ett läsår kvar på förskolan sen går han vidare till förskoleklass och vips så har jag fem barn på skolan och ett på förskolan. Sådana här saker skrämmer mig och det gör ont i hjärtat. Jag vill ha dem små mycket längre. Undrar hur mina föräldrar kände och upplevde dessa frågor?
Älskar självklart alla barn precis lika mycket och när de bli äldre blir relationen på ett annat sätt och umgänget förändras över tid. Att hitta på saker och göra saker tillsammans med barnen är jättekul det också. Slalomåkningen t.ex. det är så kul att åka med barnen, de är så duktiga i backen. Så jag försöker att hela tiden se fram emot dessa guldstunder.
Det som är skönt är att jag läst om andra mammor som känner likadant som jag i olika bloggar, vilket är otroligt skönt, att inte vara ensam om dessa känslor. Även om det inte hjälper så mycket så är det skönt att veta att jag inte är ensam i världen som känner och tycker så här.
Nu ska Vidar och jag spela lite shack!
Ha en bra dag!
I flera dagar har jag tänkt att skriva några rader om känslan som infinner sig i mitt hjärta när barnen lär sig något nytt, behöver en ny storlek i kläderna eller när något annat stort händer i deras utveckling.
Barnen lär sig mycket och snabbt vilket är underbart, att få se deras stolthet och glädje när de klarat något som de inte trodde skulle fungera. En sådan enkel sak som att få på sig sockan själv eller skära maten eller något större som att lära sig cykla. Glädjefyllt för både barn och förälder. Samtidigt som denna stolthet och glädje infinner sig startar en process i mitt hjärta, som talar om att detta barn inte behöver mig lika mycket längre, nu klarar barnet ytterligare en sak alldeles själv. Även om barnet självklart behöver sina föräldrar precis lika mycket ändå så finns det mer kunskap hos barnet som gör att han/hon klarar sig lite mer själv.
I mitt hjärta gör det ont samtidigt som det är glädje när dessa utvecklingssteg tas, bebistiden går så fort och oavsett vilket barn i ordningen det är tycker jag att tiden inte finns för att njuta i den utsträckningen jag skulle vilja. Jag har haft samma känsla för vår äldsta som för de andra fem. Bebistiden är helt klart "min" bästa tid. Att mysa, ha dem nära och lukta på dem, en bebis luktar så speciellt. De är söta som socker och man kan sitta och titta på dem i flera timmar. Hjärtat svämmar över av kärlek till de små. Men allt eftersom de växer måste kläder bytas ut och de utvecklas mot självständiga individer och detta gör ONT! För mig! Trodde att det skulle bli bättre då fler barn fötts, att man på något sätt skulle vänja sig, men icket. Istället upplever jag det bara än jobbigare. Nu är Sigrid 7 månader och hon har inte så bråttom att lära sig saker, hon tar det ganska lugnt och är nöjd när de andra barnen leker och busar med henne. Men hon är dock 7 månader, även det känns jobbigt. Fatta, 7 månader redan!!! Å snart är det åter igen dags för att byta storlek...! Ett starkt ord, men jag känner bara ångest! Detta är något jag nu försöker att lära mig leva med och hoppas att jag hittar några bra strategier för det. Så när jag är nedstämd ibland har det oftast med detta att göra.
Å Hampus har två veckor kvar på förskolan sen sommarlov och sen börjar han i förskoleklass. Han ska alltså börja åka buss efter sommarlovet och jag har bara ett barn att lämna/hämta på förskolan. Det har aldrig skett tidigare och Vidar har bara ett läsår kvar på förskolan sen går han vidare till förskoleklass och vips så har jag fem barn på skolan och ett på förskolan. Sådana här saker skrämmer mig och det gör ont i hjärtat. Jag vill ha dem små mycket längre. Undrar hur mina föräldrar kände och upplevde dessa frågor?
Älskar självklart alla barn precis lika mycket och när de bli äldre blir relationen på ett annat sätt och umgänget förändras över tid. Att hitta på saker och göra saker tillsammans med barnen är jättekul det också. Slalomåkningen t.ex. det är så kul att åka med barnen, de är så duktiga i backen. Så jag försöker att hela tiden se fram emot dessa guldstunder.
Det som är skönt är att jag läst om andra mammor som känner likadant som jag i olika bloggar, vilket är otroligt skönt, att inte vara ensam om dessa känslor. Även om det inte hjälper så mycket så är det skönt att veta att jag inte är ensam i världen som känner och tycker så här.
Nu ska Vidar och jag spela lite shack!
Ha en bra dag!
tisdag 9 maj 2017
Pengar
Gokväll!
Pengar är ett intressant ämne utifrån många perspektiv, framförallt idag när det ska bytas pengar innan den 30 juni. Tre av våra barn får månadspeng samt "godispeng" eftersom de valt bort godis. I helgen kollade vi igenom hur mycket som ska bytas ut och idag tog jag pengarna till banken och frågade hur vi gick tillväga. Vet sen tidigare att vår bank är kontantfri men hade hoppats på någon smidig lösning.
Någon smidig lösning vet jag inte om det blev Men vi måste "ta" barnens pengar, handla upp dem och sen ta ut nya pengar och ge till barnen. Alltså en process som tar ett tag. Vår bankkvinna frågade varför vi inte skaffade bankkort till barnen, det var gratis. Det vore å ena sidan smidigt men oerhört svårt att få barnen att förstå pengars värde när de aldrig får jobba med riktiga pengar. Barnen är så stolta när de får sin penga var månad och de räknar samt sorterat deras pengar och tänker på sina respektive drömmar. Med ett bankkort blir det abstrakt och oengakännslan försvinner. Å så måste de (läs jag) komma ihåg tre bankkortskoder till!!! Hur ska det gå?
Å andra sidan kan veckopengen bara föras över enkelt från mitt konto och ska barnen handla kan de dra kortet. Problem blir på läger och loppisar och andra ställen där det inte finns möjlighet till kortbetalning.
När det gäller det kontantfria samhället är jag fröken bakåtsträvare, jag tror verkligen inte på det! När det blir strömavbrott, internetstrul eller annan kris där systemen ligger nere, vad gör människan då? Ibland kan avbrotten faktiskt bestå en längre tid om det är otur. Våra gamla, unga och utvecklingsstörda som kan ha svårt med det abstrakta och blir därmed utanför samhället. Tycker att vi kan ha kontanter parallellt med digitaliseringen så att varje enskild individ kan göra det som hen känner sig mest trygg med. Varför ska det ena utesluta det andra? Hur tänker ni? Ni som ger era barn månads/veckopeng hur gör och tänker ni?
Fortsatt trevlig kväll!
Pengar är ett intressant ämne utifrån många perspektiv, framförallt idag när det ska bytas pengar innan den 30 juni. Tre av våra barn får månadspeng samt "godispeng" eftersom de valt bort godis. I helgen kollade vi igenom hur mycket som ska bytas ut och idag tog jag pengarna till banken och frågade hur vi gick tillväga. Vet sen tidigare att vår bank är kontantfri men hade hoppats på någon smidig lösning.
Någon smidig lösning vet jag inte om det blev Men vi måste "ta" barnens pengar, handla upp dem och sen ta ut nya pengar och ge till barnen. Alltså en process som tar ett tag. Vår bankkvinna frågade varför vi inte skaffade bankkort till barnen, det var gratis. Det vore å ena sidan smidigt men oerhört svårt att få barnen att förstå pengars värde när de aldrig får jobba med riktiga pengar. Barnen är så stolta när de får sin penga var månad och de räknar samt sorterat deras pengar och tänker på sina respektive drömmar. Med ett bankkort blir det abstrakt och oengakännslan försvinner. Å så måste de (läs jag) komma ihåg tre bankkortskoder till!!! Hur ska det gå?
Å andra sidan kan veckopengen bara föras över enkelt från mitt konto och ska barnen handla kan de dra kortet. Problem blir på läger och loppisar och andra ställen där det inte finns möjlighet till kortbetalning.
När det gäller det kontantfria samhället är jag fröken bakåtsträvare, jag tror verkligen inte på det! När det blir strömavbrott, internetstrul eller annan kris där systemen ligger nere, vad gör människan då? Ibland kan avbrotten faktiskt bestå en längre tid om det är otur. Våra gamla, unga och utvecklingsstörda som kan ha svårt med det abstrakta och blir därmed utanför samhället. Tycker att vi kan ha kontanter parallellt med digitaliseringen så att varje enskild individ kan göra det som hen känner sig mest trygg med. Varför ska det ena utesluta det andra? Hur tänker ni? Ni som ger era barn månads/veckopeng hur gör och tänker ni?
Fortsatt trevlig kväll!
fredag 28 april 2017
Galen tanke...
... eller är det inte det? Igår var jag och fikade hos en god vän och vi sörrade om ditt och datten medan barnen lekte. I ett samtal så kläcker hon en ide som jag i stunden finner helt super galen. Men nämnde vad som sagts till göbben hemma och han tyckte kanske inte att den var lika galen. Så nu har jag grubblat och tänkt samt vridit fördelar mot nackdelar och inser att nej, iden är nog inte så galen trots allt. Det är faktiskt något som går lite hand i hand med mina värderingar och vision om framtiden. Så nu har jag bestämt att jag ska ägna denna ide lite mer tid och så får vi se vad som händer.
Sigrid har inte sovit på ca en vecka nattetid ordentligt. Hon kan vakna och vara väldigt orolig och vill inte ha mat men vill heller inte sova och hon blir bara arg när jag trugar i henne ett bröst eller en tutte. Själv vill man bara sova och jag tänker inte riktigt klart. Nu har jag nått min gräns för vad jag orkar så ikväll gav vi henne mera ersättning, tror ni hon åt? Nej, hon åt sina 60 ml och inte en droppe till så vi står i alla fall på samma ställe. Nu ligger hon och trätt i sin fina faders knä och gör honom tokig.
Solen har lyst hela dagen och det har varit så varmt och skönt ute så dagen har tillbringats utomhus. Än ligger en massa snö kvar men har gått ett varv och plockat lite skräp, vi har eldat lite ris, myst med hönorna och ammat så klart! Satt på lillstugans bro och där reflekterades solen så pass mycket att jag kunde sitta i kortärmad tröja en stund, vilken härlig vårkänsla.
Nu blir det att hoppas i sängen och hoppas på det bästa, imorgon är det lördag och ledigt för hela familjen så kanske man kan sova mitt i dagen en sväng...
//Maria
Sigrid har inte sovit på ca en vecka nattetid ordentligt. Hon kan vakna och vara väldigt orolig och vill inte ha mat men vill heller inte sova och hon blir bara arg när jag trugar i henne ett bröst eller en tutte. Själv vill man bara sova och jag tänker inte riktigt klart. Nu har jag nått min gräns för vad jag orkar så ikväll gav vi henne mera ersättning, tror ni hon åt? Nej, hon åt sina 60 ml och inte en droppe till så vi står i alla fall på samma ställe. Nu ligger hon och trätt i sin fina faders knä och gör honom tokig.
Solen har lyst hela dagen och det har varit så varmt och skönt ute så dagen har tillbringats utomhus. Än ligger en massa snö kvar men har gått ett varv och plockat lite skräp, vi har eldat lite ris, myst med hönorna och ammat så klart! Satt på lillstugans bro och där reflekterades solen så pass mycket att jag kunde sitta i kortärmad tröja en stund, vilken härlig vårkänsla.
Nu blir det att hoppas i sängen och hoppas på det bästa, imorgon är det lördag och ledigt för hela familjen så kanske man kan sova mitt i dagen en sväng...
//Maria
lördag 22 april 2017
Inspiration!
Sociala medier är riktigt bra när det gäller att kunnas inspirera andra och bli inspirerad själv. Efter en bild med text på Instagram för några dagar sedan där mamman i familjen nattade sina barn i vagnen på kvällen med en prommis, tyckte detta lät himla bra. Inte tänkt den tanken alls. Vi är numera två hemma på kvällarna så ska försöka ta mig en sväng om på kvällarna med Sigrid i vagnen. Även om hon inte sover vidare sen så får hon en nypa frisk luft, sova en sväng så hon orkar äta mer sen och jag får lite väl behövd rörelse. Ikväll blev det ca fem km härlig prommis med nya vagnen.
Tutek Turran heter vagnen. Två prommisar har jag testat och den känns riktigt bra. Sigrid ligger bra med gott om plats. Och det är så kul att en av våra barn får en liggdel, de andra barnen har haft sittdelen bara. Vilket också har fungerat väl men inser fördelen med liggdelen.
Ett annat plus är att man rensar huvudet och kan reflektera över dagen, vilket är nödvändigt då de flesta dagarna går fort och man hinner inte alltid stanna upp. Jag har inte riktigt accepterat allt tjorv som varit under vintern heller så jag bearbetar mycket vid mina promenader. Sigrid tjorvar än med vikt och mat och tiden hon är själv. Sjätte barnet och hon är olik de andra ganska mycket. I både beteende och utveckling. Så mer prommisar kommer bli bra.
Ett barn tältar inatt, våra barn älskar att tälta samt sova ute. Är tacksam för det! Det är sådana minnen de kommer ha med sig resten av livet. Lite vardagsäventyr med spänning. Påsklovet har givit flera tältnätter samt trädkojesovning. Äldste sonen har byggt en trädkoja en bit upp i trädet och där la sig två av barnen under bar himmel. Den äldste var så nöjd o sov så bra att han skulle flytta dit!
Nu är det dejt med John Blund som väntar!
måndag 17 april 2017
Tacksamhet!
Sista veckan har mina tankar gått till en familj som förlorat sitt först födda barn, en jättefin liten tös som valde att flyga iväg till änglarna. Jag kan knappt ana hur föräldrarna känner sig nu. Det måste vara det värsta som en förälder kan uppleva. Jag hoppas innerligt att de får den stöttning och hjälp som de är i behov av. Familjen står oss inte nära men mina tårar har runnit för deras skull då jag försökt tänka in mig i deras situation. Ingen förälder ska behöva begrava sitt barn! All kärlek, styrka och mod till Er!
Samtidigt känner jag en otrolig tacksamhet för att vi har alla våra sex fina älskade barn hos oss. Friska och krya. Att ta tillvara på dagarna med barnen känns ännu viktigare, att prioritera vad som är måste göras och bör göras och vad som är viktigt för familjen i detta nu. Tiden går så fruktansvärt fort och jag vill inte sitta på äldre dagar och ångra saker utan jag vill kunna se tillbaka på mitt liv och känna en trygghet i att jag gjorde rätt utifrån den dagens förutsättningar.
Att leva i nuet tycker jag är svårt, jag tränar varje dag på det och ibland går det bra och ibland mindre bra. När man som vi är en stor familj behövs det planering och ordnas med logistik emellanåt för att vardagen ska fungera väl. Men visst finns det saker som skulle kunna vänta på bättre dagar som jag ändå envisas med att göra. Ibland för min egen skull, för att må bra själv.
Idag ska jag eventuellt titta på en ny barnvagn. Vi har flera vagnar hemma men ingen som är toppen bra att styra. Endast syskonvagnen som är bra men det är så konstigt att styra den när det bara är Sigrid som ligger i den. Å singelvagnarna vi har är gamla och inte hela. Blir så irriterad varje gång jag är ute på prommis. Samtidigt är det en onödig kostnad då det är sista bebisen i familjen, om sambon får bestämma, men vill skämma bort lillan och mig själv nu. Om jag inte gör det misstänker jag att ångern får sätta in senare i livet. Det finns en hel del saker jag ångrar redan nu i beslut som tagits därför vill jag verkligen känna in vad jag känner och upplever och försöka göra det rätta! Som ett försvar är att vagnen var väldigt fin på bilderna och den var inte fruktansvärt dyr och lite använd.
Ta hand om varandra!
//M
Samtidigt känner jag en otrolig tacksamhet för att vi har alla våra sex fina älskade barn hos oss. Friska och krya. Att ta tillvara på dagarna med barnen känns ännu viktigare, att prioritera vad som är måste göras och bör göras och vad som är viktigt för familjen i detta nu. Tiden går så fruktansvärt fort och jag vill inte sitta på äldre dagar och ångra saker utan jag vill kunna se tillbaka på mitt liv och känna en trygghet i att jag gjorde rätt utifrån den dagens förutsättningar.
Att leva i nuet tycker jag är svårt, jag tränar varje dag på det och ibland går det bra och ibland mindre bra. När man som vi är en stor familj behövs det planering och ordnas med logistik emellanåt för att vardagen ska fungera väl. Men visst finns det saker som skulle kunna vänta på bättre dagar som jag ändå envisas med att göra. Ibland för min egen skull, för att må bra själv.
Idag ska jag eventuellt titta på en ny barnvagn. Vi har flera vagnar hemma men ingen som är toppen bra att styra. Endast syskonvagnen som är bra men det är så konstigt att styra den när det bara är Sigrid som ligger i den. Å singelvagnarna vi har är gamla och inte hela. Blir så irriterad varje gång jag är ute på prommis. Samtidigt är det en onödig kostnad då det är sista bebisen i familjen, om sambon får bestämma, men vill skämma bort lillan och mig själv nu. Om jag inte gör det misstänker jag att ångern får sätta in senare i livet. Det finns en hel del saker jag ångrar redan nu i beslut som tagits därför vill jag verkligen känna in vad jag känner och upplever och försöka göra det rätta! Som ett försvar är att vagnen var väldigt fin på bilderna och den var inte fruktansvärt dyr och lite använd.
Ta hand om varandra!
//M
måndag 25 maj 2015
Ekorrhjulet
"Man lär sej så länge man lever" ett sant citat som jag använder mej av många gånger. Under ett liv lär man sej något nytt var och varje dag men ibland kan det vara svårt att sätta pekfingret på exakt VAD. Ibland är det även svårt att lära sej av sina misstag, kanske för att man inte riktigt reflekterat över VAD man lärt sej och i vilket sammanhang.
När man går från ungdomens glada och relativt bekymmerslösa dagar till att närma sej vuxenlivet har man en massa åsikter och tankar som under vägens gång revideras gång på gång. Medan en del åsikter och värderingar rotar sej djupare och man funderar kring dem. Att livet går fortare och fortare ju äldre man blir är kommentarer som hörts otaligt många gånger men jag har aldrig lagt ner någon tid för analys av det. Inte heller kommentarer om att livet är ett ekorrhjul. Jag har rykt lite på axlarna och tänkt jaja. Men ju äldre jag blivit desto mer tankeverksamhet på detta har jag lagt.
I höstas började jag arbeta, ett efterlängtat arbete som jag kände mej väldigt taggad för att starta upp. Jag hade en miljon idéer och tankar om hur jag önskade ha det, både på arbetet, hemma och med familjen. Det mesta gick åt helvete! Pga av denna sabla tid som äter upp mej inifrån och ut, sakta tar den en massa energi av mej som jag hellre vill lägga på andra trevliga saker. Jobb måndag till fredag, tider att passa både på morgon, under hela dagen och kvällen. Det ska sättas väckarklocka jämnt och ofta ringer den vid fem på morgonen för att vi ska hinna, utan stress, väcka barn, äta frukost, klä oss, hygien, klä oss, skrapa rutor, väcka bil, sätta fast oss i bilen, köra till förskolan, lämna tre hjärtan, in i bilen igen, till fritids och lämna två hjärtan, in i bilen och köra på jobbet där det är tider hela tiden och när jobbet är slut så har man handling och hämta på två ställen sen hem och ordna med allt hemma. Mat, städ, plock och läxor. Innan alla "måsten" är klara och man kan sätta sej ner och reflektera över dagen är det så sent att ögonen går i kors. Ändå är man så jäkla dum att man sitter och slötittar på telefonen för att man känner att man behöver en lugn stund för sej själv. Å vem försöker jag lura här? Inte blir det någon lugn stund med telefonen, istället blir det ska bara titta där, å där och lite där. En inre stress som inte märks lika tydligt och hjärnan går på högvarv. Å vips så är klockan alldeles för mycket och det återstår endast några timmar innan väckarklockan ringer igen. Ja detta är vad jag kallar för det berömda ekorrhjul!!! Efter en hektisk vinter med många sjukdomar hos barnen, både med vanliga förkylningar och magsjukor så toppar de med en ambulans helikopter tur och idag ett astma anfall som krävde sjukhusvård så är min energinivå slut, slut och åter slut! Har tagit fram reserven de sista veckorna innan sommarlovet.
Går och funderar på HUR man i detta digitaliserade och stressade samhälle ska ha möjlighet att bryta detta ekorrhjul. För att leva så här..... NEJ NEJ NEJ!!!! Det är inte så konstigt att människor går in i väggen. Vi har dessutom en son som inte klarar av detta stressade samhälle med tider hit och dit. Det ter sig lite olika men efter senaste läkarbesöket med honom så fick vi ytterligare svart på vitt att hans problematik (som är ganska komplex) beror på stress!
Nu vet jag vad som menas med ekorrhjul, det tog nästan 36 år att inse det, medan att tiden går fortare och fortare insåg jag lite tidigare. Så uppenbarligen lär man sej nåt nytt varje dag :) Å ni alla läsare som kommit längre i er process inom detta ämne, har ni några tips som ni kan dela med er av så jag kan förändra saker och ting till det bättre?
Tack för att ni läste! Nu väntar lite gofika, rester från helgens två kalas :)
Ta hand om Er! <3 nbsp="" p="">
När man går från ungdomens glada och relativt bekymmerslösa dagar till att närma sej vuxenlivet har man en massa åsikter och tankar som under vägens gång revideras gång på gång. Medan en del åsikter och värderingar rotar sej djupare och man funderar kring dem. Att livet går fortare och fortare ju äldre man blir är kommentarer som hörts otaligt många gånger men jag har aldrig lagt ner någon tid för analys av det. Inte heller kommentarer om att livet är ett ekorrhjul. Jag har rykt lite på axlarna och tänkt jaja. Men ju äldre jag blivit desto mer tankeverksamhet på detta har jag lagt.
I höstas började jag arbeta, ett efterlängtat arbete som jag kände mej väldigt taggad för att starta upp. Jag hade en miljon idéer och tankar om hur jag önskade ha det, både på arbetet, hemma och med familjen. Det mesta gick åt helvete! Pga av denna sabla tid som äter upp mej inifrån och ut, sakta tar den en massa energi av mej som jag hellre vill lägga på andra trevliga saker. Jobb måndag till fredag, tider att passa både på morgon, under hela dagen och kvällen. Det ska sättas väckarklocka jämnt och ofta ringer den vid fem på morgonen för att vi ska hinna, utan stress, väcka barn, äta frukost, klä oss, hygien, klä oss, skrapa rutor, väcka bil, sätta fast oss i bilen, köra till förskolan, lämna tre hjärtan, in i bilen igen, till fritids och lämna två hjärtan, in i bilen och köra på jobbet där det är tider hela tiden och när jobbet är slut så har man handling och hämta på två ställen sen hem och ordna med allt hemma. Mat, städ, plock och läxor. Innan alla "måsten" är klara och man kan sätta sej ner och reflektera över dagen är det så sent att ögonen går i kors. Ändå är man så jäkla dum att man sitter och slötittar på telefonen för att man känner att man behöver en lugn stund för sej själv. Å vem försöker jag lura här? Inte blir det någon lugn stund med telefonen, istället blir det ska bara titta där, å där och lite där. En inre stress som inte märks lika tydligt och hjärnan går på högvarv. Å vips så är klockan alldeles för mycket och det återstår endast några timmar innan väckarklockan ringer igen. Ja detta är vad jag kallar för det berömda ekorrhjul!!! Efter en hektisk vinter med många sjukdomar hos barnen, både med vanliga förkylningar och magsjukor så toppar de med en ambulans helikopter tur och idag ett astma anfall som krävde sjukhusvård så är min energinivå slut, slut och åter slut! Har tagit fram reserven de sista veckorna innan sommarlovet.
Går och funderar på HUR man i detta digitaliserade och stressade samhälle ska ha möjlighet att bryta detta ekorrhjul. För att leva så här..... NEJ NEJ NEJ!!!! Det är inte så konstigt att människor går in i väggen. Vi har dessutom en son som inte klarar av detta stressade samhälle med tider hit och dit. Det ter sig lite olika men efter senaste läkarbesöket med honom så fick vi ytterligare svart på vitt att hans problematik (som är ganska komplex) beror på stress!
Nu vet jag vad som menas med ekorrhjul, det tog nästan 36 år att inse det, medan att tiden går fortare och fortare insåg jag lite tidigare. Så uppenbarligen lär man sej nåt nytt varje dag :) Å ni alla läsare som kommit längre i er process inom detta ämne, har ni några tips som ni kan dela med er av så jag kan förändra saker och ting till det bättre?
Tack för att ni läste! Nu väntar lite gofika, rester från helgens två kalas :)
Ta hand om Er! <3 nbsp="" p="">
söndag 26 april 2015
Söndagkväll
Egentligen har jag inget speciellt att dryfta ikväll men någonting inom mej sa ändå till att skriva några rader :)
Som vanligt under denna tid på året går en massa sjukdomar. Det är svårt, nästintill omöjligt att klara sej men jag följer rekommendationerna från kommunen som jag antar kommer ifrån 1177 och hoppas på det bästa. Då vi är en storfamilj är det baciller från många olika håll och jag arbetar på en annan skola vilket ökar antalet baciller i omloppet hemma. När ett skolbarn är sjukt håller vi det självklart hemma medan det andra skolbarnet får fara på skolan om det är friskt. Däremot är något av barnen som går på förskolan sjukt får alla tre vara hemma. I utopin skulle alla barn vara hemma när ett är sjukt men jag kan inte motivera det då det skulle innebära enormt många sjukdagar för vår familj under ett läsår. Ett barn som går på förskolan missar saker men inte på samma sätt som ett skolbarn. Ett skolbarn som är hemma frisk på grund av ett sjukt syskon missar så mycket i skolan som inte går att ta igen hemma. Att lärarna skickar hem uppgifter är självklart och det tror jag alla lärare gör men barnet missar så oerhört mycket ändå. Alla genomgångar, samtal, diskussioner, filmer, det sociala samspelet bla. sånt är nästintill omöjligt att ta igen. Därför låter jag det sjuka barnet vara hemma och låter det friska fara på skolan. Däremot behöver ingen vara på fritids i ett sådant läge. Så länge rekommendationerna är sådana tänker jag fortsätta tänka så här. Hur tänker och gör Ni?
Veckan som förlöpt har många av dagarna varit tuffa konfliktdagar med den äldste. Hur man än vrider och vänder så är rumpan bak ändå!!!! Måtte den kommande veckan bli bättre. Skulle behöva samtalshjälp själv vissa dagar då man trots tappra försök inte når hela vägen fram. Innan vi skaffade barn tänkte man ju självklart om att det skulle bli tjafs och konflikter och att barnuppfostran inte är någon lätt sak men att det skulle bli så här tufft hade jag inte riktigt räknat med. Å kulmen är väl inte nådd än så det är väl bara att gilla läget samt låna böcker på biblioteket och läsa på om trots, uppkäftighet, psykologi m.m. Då jag inbillar mej att kunskap om hur man kan bemöta olika sinnesstämningar och humör gör skillnad.
Nu ska jag försöka att plantera om lite fröer som är i stort behov av omskolning. Ta hand om er!
//Maria
Som vanligt under denna tid på året går en massa sjukdomar. Det är svårt, nästintill omöjligt att klara sej men jag följer rekommendationerna från kommunen som jag antar kommer ifrån 1177 och hoppas på det bästa. Då vi är en storfamilj är det baciller från många olika håll och jag arbetar på en annan skola vilket ökar antalet baciller i omloppet hemma. När ett skolbarn är sjukt håller vi det självklart hemma medan det andra skolbarnet får fara på skolan om det är friskt. Däremot är något av barnen som går på förskolan sjukt får alla tre vara hemma. I utopin skulle alla barn vara hemma när ett är sjukt men jag kan inte motivera det då det skulle innebära enormt många sjukdagar för vår familj under ett läsår. Ett barn som går på förskolan missar saker men inte på samma sätt som ett skolbarn. Ett skolbarn som är hemma frisk på grund av ett sjukt syskon missar så mycket i skolan som inte går att ta igen hemma. Att lärarna skickar hem uppgifter är självklart och det tror jag alla lärare gör men barnet missar så oerhört mycket ändå. Alla genomgångar, samtal, diskussioner, filmer, det sociala samspelet bla. sånt är nästintill omöjligt att ta igen. Därför låter jag det sjuka barnet vara hemma och låter det friska fara på skolan. Däremot behöver ingen vara på fritids i ett sådant läge. Så länge rekommendationerna är sådana tänker jag fortsätta tänka så här. Hur tänker och gör Ni?
Veckan som förlöpt har många av dagarna varit tuffa konfliktdagar med den äldste. Hur man än vrider och vänder så är rumpan bak ändå!!!! Måtte den kommande veckan bli bättre. Skulle behöva samtalshjälp själv vissa dagar då man trots tappra försök inte når hela vägen fram. Innan vi skaffade barn tänkte man ju självklart om att det skulle bli tjafs och konflikter och att barnuppfostran inte är någon lätt sak men att det skulle bli så här tufft hade jag inte riktigt räknat med. Å kulmen är väl inte nådd än så det är väl bara att gilla läget samt låna böcker på biblioteket och läsa på om trots, uppkäftighet, psykologi m.m. Då jag inbillar mej att kunskap om hur man kan bemöta olika sinnesstämningar och humör gör skillnad.
Nu ska jag försöka att plantera om lite fröer som är i stort behov av omskolning. Ta hand om er!
//Maria
tisdag 24 mars 2015
Trasig TV+ skärmtid
För några veckor sedan skrev jag ett inlägg om skärmtid för barnen och hur jag trodde den tiden påverkade dem. Här kan du läsa det
http://holmis-holmis.blogspot.se/2015/03/skarmtid.html
Strax efter detta gick vår tv sönder, eller mer att någon av de yngre barnen tryckt på för många knappar då vi har ljud men inte bild. Men den kan även vara helt trasig. Hur som helst så har ingen i familjen orkat eller haft tid att ordna med det. Det finns ju play funktion och live på datorn att se om man nu vill se något speciellt. Härom kvällen reflekterade jag och gubben lite mer om hur det blivit utan tv. Och efter det samtalet bestämde vi oss för att tv´n får vara "trasig" ett tag till då vi ser mycket positiv förändring på barnen. Familjesituationen över lag är mer harmonisk! Konflikterna är färre och när de uppstår så är det lättare att tala dem till rätta då vi hinner uppmärksamma dem tidigare. Ingen konflikt om vem som ska hålla i fjärrkontrollen, vem som ska bestämma program, eller nu har vi sett det här så länge, det här är dåligt, ska bara se klart m.m. Deras fantasi och kreativitet har ökat, de hittar på allt och lite till, och framförallt de leker tillsammans!!! Nu när det är ljust ute mycket längre på dygnet så är de ute och leker på morgonen, igår var de ute på bobbarna kl 7! De leker Labyrint, bygger lego och tågbana och allt tillsammans, tom lillebror får vara med. De anpassar leken så alla har något i den att syssla med. De har gjort bobbanor i skogen, garage för bobbarna och en pulkbacke hemma som jag föreslagit flera gånger men den har ju varit såååååå dålig. Men inte nu :) Å vad vi spelat spel. Ett par av barnen har svårt att somna på kvällen och sova gott hela natten men även det har blivit mycket bättre. De är tröttare i både knopp och kropp på kvällen efter all lek under dagen.
Inget tjat om tv har det varit heller, någon enstaka gång har de frågat efter den men gillar läget när de blir påminda om att den är trasig. Trodde att det skulle tjatas med om datorn men det har det inte gjort alls. De har fått spela ungefär som vanligt, när det funnits möjlighet att låta alla fyra spela ungefär samma tid under en dag. Vi har ju bara en dator som alla ska samsas om.
Nej detta med skärm är nog inte så strålande bra när det blir för mycket av det. Självklart kommer mina barn att få sitta emellanåt framför skärm, vill inte förbjuda det. Det ger även positiva saker men jag tror inte på att det ska användas för mycket och inte varje dag. Just nu känner jag mej som en bakåtsträvare och stenåldersmänniska men när jag ser hur vi alla mår efter mindre skärmtid så går hälsan och sitt välmående före allt!
Jag hoppas att ni som läst fått något frö att tänka vidare på!
So long för denna gång!
http://holmis-holmis.blogspot.se/2015/03/skarmtid.html
Strax efter detta gick vår tv sönder, eller mer att någon av de yngre barnen tryckt på för många knappar då vi har ljud men inte bild. Men den kan även vara helt trasig. Hur som helst så har ingen i familjen orkat eller haft tid att ordna med det. Det finns ju play funktion och live på datorn att se om man nu vill se något speciellt. Härom kvällen reflekterade jag och gubben lite mer om hur det blivit utan tv. Och efter det samtalet bestämde vi oss för att tv´n får vara "trasig" ett tag till då vi ser mycket positiv förändring på barnen. Familjesituationen över lag är mer harmonisk! Konflikterna är färre och när de uppstår så är det lättare att tala dem till rätta då vi hinner uppmärksamma dem tidigare. Ingen konflikt om vem som ska hålla i fjärrkontrollen, vem som ska bestämma program, eller nu har vi sett det här så länge, det här är dåligt, ska bara se klart m.m. Deras fantasi och kreativitet har ökat, de hittar på allt och lite till, och framförallt de leker tillsammans!!! Nu när det är ljust ute mycket längre på dygnet så är de ute och leker på morgonen, igår var de ute på bobbarna kl 7! De leker Labyrint, bygger lego och tågbana och allt tillsammans, tom lillebror får vara med. De anpassar leken så alla har något i den att syssla med. De har gjort bobbanor i skogen, garage för bobbarna och en pulkbacke hemma som jag föreslagit flera gånger men den har ju varit såååååå dålig. Men inte nu :) Å vad vi spelat spel. Ett par av barnen har svårt att somna på kvällen och sova gott hela natten men även det har blivit mycket bättre. De är tröttare i både knopp och kropp på kvällen efter all lek under dagen.
Inget tjat om tv har det varit heller, någon enstaka gång har de frågat efter den men gillar läget när de blir påminda om att den är trasig. Trodde att det skulle tjatas med om datorn men det har det inte gjort alls. De har fått spela ungefär som vanligt, när det funnits möjlighet att låta alla fyra spela ungefär samma tid under en dag. Vi har ju bara en dator som alla ska samsas om.
Nej detta med skärm är nog inte så strålande bra när det blir för mycket av det. Självklart kommer mina barn att få sitta emellanåt framför skärm, vill inte förbjuda det. Det ger även positiva saker men jag tror inte på att det ska användas för mycket och inte varje dag. Just nu känner jag mej som en bakåtsträvare och stenåldersmänniska men när jag ser hur vi alla mår efter mindre skärmtid så går hälsan och sitt välmående före allt!
Jag hoppas att ni som läst fått något frö att tänka vidare på!
So long för denna gång!
måndag 2 mars 2015
Skärmtid
Har observerat mina barn och rannsakat mitt eget beteende mer kritiskt när det gäller skärmtid och hur barnen pratar med varandra, våra tålamod och toleransnivåer ett tag. Under lärarutbildningen läste och diskuterade vi också detta och eftersom jag är intresserad av både teknik och barn kommer jag lite nu och då över artiklar som rör ämnet. Har även haft diskussion angående skärmar och den farliga strålningen med kunnig person.
De sista dagarna har vi varit ganska sjuka och ingen har direkt orkat göra något alls, även jag. Då har det varit ett ypperligt tillfälle att reflektera över tillvaron. När äldsten sitter framför skärmen, oavsett vilken, blir han ofta bråkig, sur och tvär. Han skriker och bli ibland fysiskt elak. Jag skyller på skärmen eftersom han inte påvisat sånt beteende INNAN skärmtid. Magnus har inte riktigt trott på mej men efter alla mina noteringar har även han börjat observera detta. På de andra barnen syns det också, men inte riktigt på samma sätt. De kan bli småsur en stund men sen går det över, medan Samuels beteende kan hålla i sej länge, ibland resten av dagen. Detta är oavsett om de suttit 10 minuter eller 60 minuter. Min gissning är att de bli sur för att de måste sluta trots att de inte riktigt känner sej färdiga med det de gör. Men framför allt all information och input de får samt strålningen. Hur ska dessa små liv kunna sortera och kategorisera allt de ser och hör, en del saker är ju inte ens barnvänligt som t.ex. youtube där det ploppar upp både det ena och det andra. Det är inte alltid frågor och funderingar kommer just då, utan det kan komma senare och då har barnet redan hunnit fundera i tystnad om det. Hur påverkar det barnet? Dålig sömnbrist, oroliga, hyper, otrevliga, bråkiga.... Ja vad vet jag.
Rastlösa barn som inte vet vad de ska göra har jag hemma lite nu och då. De äldre oftare än de yngre. Å det är de äldre som sitter mer framför skärmen. Upplever att fantasin och kreativiteten har blivit sämre ju äldre de blivit, de vill ha mycket serverat på silverfat. Vad de ska göra, behövs det något så ska det också serveras, när detta inte sker blir det diskussioner. Att gå ut och leka med vilja och önskan händer mer sällan. Det är vi vuxna som säger, nu går vi ut! Hur ser det ut hemma hos dej?
Dessa dagar då vi varit sjuka har alla skärmar varit svarta, inget har startats. Det har resulterat i barn som varit med varandra, de har lekt, busat och spelat vanliga spel. De har samtalat med varandra i vanlig samtalston, ingen har skrikit. Tonen mot varandra har varit jätte bra. De har skrattat sej dubbelvikt och tårarna har runnit av alla skratt. Ljuvligt att se! Molly uttryckte sej så här.
Mamma, vilka mysiga dagar vi haft!
Och jag håller med henne, de bästa dagar vi haft på länge.
Idag är vi hemma och lediga hela familjen. Emanuel och Samuel leker uppe och jag ser ingen tendens till avslut på leken (jag var uppe just då), men när pappan startade Spotify så avslutade de leken och gick ner. På en gång. Sen satt hela onghögen framför Spotify! Vissa saker verkar barnen vara magneter till men det är inte alltid nyttiga grejer. Idag måste barnen lära sej hantera teknik och dess positiva och negativa sidor eftersom samhället ser ut som det gör. Men det svåra är nu att hitta en balans mellan den nyttiga och den mindre nyttiga skärmtiden/ingen skärm alls. Jag varken kan eller vill förbjuda barnen till Spotify, youtube, spel och TV men på något sätt måste jag hjälpa dem att förstå att det finns så mycket annat att göra än att titta på dessa skärmar, att hjälpa dem hitta strategier över hur de ska bete sej. Lära dem vad strålningen kan innebära för människans hälsa. Att det är den som bla gör att de blir röda och varma i ansiktet efter en stund framför datorn. Att den kan öka risken för cancer.
Och framför allt, förändra MIN skärmtid. Mindre skärmtid ger mer kvalitetstid och mer till för de intresseområden jag har! Å kanske kan man bli mer hälsosam själv också ;) Eftersom skärmen stjäl tid av en utan att man märker av det.
I detta hus ska jag göra försök till förändring. Tjatat om egna mobiler kommer fortsätt för de kommer inte få någon, på läääääänge!
Avslutningsvis, ibland kanske det är bra med sjukor så man tar sej tid för lite djupare reflektioner :) Nu släpper jag skärmen för nu och hoppas att Ni som läst fått en tanke!
//Maria
De sista dagarna har vi varit ganska sjuka och ingen har direkt orkat göra något alls, även jag. Då har det varit ett ypperligt tillfälle att reflektera över tillvaron. När äldsten sitter framför skärmen, oavsett vilken, blir han ofta bråkig, sur och tvär. Han skriker och bli ibland fysiskt elak. Jag skyller på skärmen eftersom han inte påvisat sånt beteende INNAN skärmtid. Magnus har inte riktigt trott på mej men efter alla mina noteringar har även han börjat observera detta. På de andra barnen syns det också, men inte riktigt på samma sätt. De kan bli småsur en stund men sen går det över, medan Samuels beteende kan hålla i sej länge, ibland resten av dagen. Detta är oavsett om de suttit 10 minuter eller 60 minuter. Min gissning är att de bli sur för att de måste sluta trots att de inte riktigt känner sej färdiga med det de gör. Men framför allt all information och input de får samt strålningen. Hur ska dessa små liv kunna sortera och kategorisera allt de ser och hör, en del saker är ju inte ens barnvänligt som t.ex. youtube där det ploppar upp både det ena och det andra. Det är inte alltid frågor och funderingar kommer just då, utan det kan komma senare och då har barnet redan hunnit fundera i tystnad om det. Hur påverkar det barnet? Dålig sömnbrist, oroliga, hyper, otrevliga, bråkiga.... Ja vad vet jag.
Rastlösa barn som inte vet vad de ska göra har jag hemma lite nu och då. De äldre oftare än de yngre. Å det är de äldre som sitter mer framför skärmen. Upplever att fantasin och kreativiteten har blivit sämre ju äldre de blivit, de vill ha mycket serverat på silverfat. Vad de ska göra, behövs det något så ska det också serveras, när detta inte sker blir det diskussioner. Att gå ut och leka med vilja och önskan händer mer sällan. Det är vi vuxna som säger, nu går vi ut! Hur ser det ut hemma hos dej?
Dessa dagar då vi varit sjuka har alla skärmar varit svarta, inget har startats. Det har resulterat i barn som varit med varandra, de har lekt, busat och spelat vanliga spel. De har samtalat med varandra i vanlig samtalston, ingen har skrikit. Tonen mot varandra har varit jätte bra. De har skrattat sej dubbelvikt och tårarna har runnit av alla skratt. Ljuvligt att se! Molly uttryckte sej så här.
Mamma, vilka mysiga dagar vi haft!
Och jag håller med henne, de bästa dagar vi haft på länge.
Idag är vi hemma och lediga hela familjen. Emanuel och Samuel leker uppe och jag ser ingen tendens till avslut på leken (jag var uppe just då), men när pappan startade Spotify så avslutade de leken och gick ner. På en gång. Sen satt hela onghögen framför Spotify! Vissa saker verkar barnen vara magneter till men det är inte alltid nyttiga grejer. Idag måste barnen lära sej hantera teknik och dess positiva och negativa sidor eftersom samhället ser ut som det gör. Men det svåra är nu att hitta en balans mellan den nyttiga och den mindre nyttiga skärmtiden/ingen skärm alls. Jag varken kan eller vill förbjuda barnen till Spotify, youtube, spel och TV men på något sätt måste jag hjälpa dem att förstå att det finns så mycket annat att göra än att titta på dessa skärmar, att hjälpa dem hitta strategier över hur de ska bete sej. Lära dem vad strålningen kan innebära för människans hälsa. Att det är den som bla gör att de blir röda och varma i ansiktet efter en stund framför datorn. Att den kan öka risken för cancer.
Och framför allt, förändra MIN skärmtid. Mindre skärmtid ger mer kvalitetstid och mer till för de intresseområden jag har! Å kanske kan man bli mer hälsosam själv också ;) Eftersom skärmen stjäl tid av en utan att man märker av det.
I detta hus ska jag göra försök till förändring. Tjatat om egna mobiler kommer fortsätt för de kommer inte få någon, på läääääänge!
Avslutningsvis, ibland kanske det är bra med sjukor så man tar sej tid för lite djupare reflektioner :) Nu släpper jag skärmen för nu och hoppas att Ni som läst fått en tanke!
//Maria
lördag 15 november 2014
Gokväll :)
Vilken härlig dag vi haft idag, tre av Magnus klasskamrater från Fjälledarklassen var på besök i Vilhelmina. Å de kom förbi på en kaffe. Då utbildningen varat i fem terminer och de flertalet gånger varit inom Vilhelmina kommun för övningar har jag träffat dem flera gånger. Så det var kul att se dem igen.
Under de senaste veckorna har jag funderat på att radera FB appen i telefonen och bara titta på FB på datorn. Varje gång jag kollat har jag samtidigt frågat mej själv, Varför tittar jag? Å svaret är, jag är trött och inte orkar ta tag i något annat, att slösurfa är mer intressant. Å så är man ju lite nyfiken ;) Detta "tvärkollande" tar ju en del tid, tid som jag skulle kunna lägga på något som jag tycker är mer givande. Sagt och gjort, igår blev det delete knappen! Saknade den inte alls på hela dagen, inte heller idag. Å jag var ju en människa som kollade ofta, det var sällan jag missade en avisering. Kollade FB igår kväll på datorn och idag har jag tittat ett par gånger eftersom datorn som oftast är på. Men det är lite mer tanke och energi som behövs att sätta sej framför datorn än att kolla tfn som alltid finns i min närhet. Detta har märkts, mer tid över! Wunderful :) Hunnit en massa annat kul! Dock har jag messenger appen kvar, och det är ett måste då vi inte har täckning. Som oftast är min kommunikation med omvärlden via messenger. Det är ibland omöjligt att ens skicka ett sms...Bad bad bad på 2014 i välfärd samhället Sverige! Fortsättning följer!
Ha en trevlig kväll!
Vilken härlig dag vi haft idag, tre av Magnus klasskamrater från Fjälledarklassen var på besök i Vilhelmina. Å de kom förbi på en kaffe. Då utbildningen varat i fem terminer och de flertalet gånger varit inom Vilhelmina kommun för övningar har jag träffat dem flera gånger. Så det var kul att se dem igen.
Under de senaste veckorna har jag funderat på att radera FB appen i telefonen och bara titta på FB på datorn. Varje gång jag kollat har jag samtidigt frågat mej själv, Varför tittar jag? Å svaret är, jag är trött och inte orkar ta tag i något annat, att slösurfa är mer intressant. Å så är man ju lite nyfiken ;) Detta "tvärkollande" tar ju en del tid, tid som jag skulle kunna lägga på något som jag tycker är mer givande. Sagt och gjort, igår blev det delete knappen! Saknade den inte alls på hela dagen, inte heller idag. Å jag var ju en människa som kollade ofta, det var sällan jag missade en avisering. Kollade FB igår kväll på datorn och idag har jag tittat ett par gånger eftersom datorn som oftast är på. Men det är lite mer tanke och energi som behövs att sätta sej framför datorn än att kolla tfn som alltid finns i min närhet. Detta har märkts, mer tid över! Wunderful :) Hunnit en massa annat kul! Dock har jag messenger appen kvar, och det är ett måste då vi inte har täckning. Som oftast är min kommunikation med omvärlden via messenger. Det är ibland omöjligt att ens skicka ett sms...Bad bad bad på 2014 i välfärd samhället Sverige! Fortsättning följer!
Ha en trevlig kväll!
torsdag 9 oktober 2014
Less på sjukdomar
För några år sedan hade vi en höst där olika sjukdomar avlöste varandra, det var otroligt jobbigt, tråkigt och all energi försvann. Denna höst är det detsamma! Olika barn sjuka vid olika tidpunkter och olika mycket. Med olika sjukdomar. Förkylningarna har även tagit omtag flera gånger. Speciellt på mej. Egentligen kanske inte så konstigt då jag börjat arbeta, en massa olika baciller på skolan, barnens skola och fritids samt förskolan. Jag har inte kunnat träna mer än ett par pass under hösten.
Att jag inte kan träna och att jag inte kan vara ute som jag önskar gör att min trötthet är ett faktum samt att längtan ut är stark. Humöret blir sämre och tålamodet likaså. Måtte jag snart bli frisk så jag åtminstone kan börja träna lite igen. Vad gäller utevistelse så är jag rastvakt två gånger i veckan o vi har en ute förmiddag en dag i veckan i två veckor till. Det är vad jag får i friskluft dagtid. På helgen är ju allt beroende på vad vi i familjen tänkt göra och om Magnus arbetar. Egentligen skulle man vara lite snabb på fm rasten om 20 minuter (på schemat) och gå ut. Men i verkligheten blir det ca 10 min då man äter en frukt och dricker en kaffekopp. Vissa dagar blir det inget alls. Kanske ska se över schemat och arbeta denna tid och lägga en sammanhängande rast efter lunch... Kommer bli en lång vinter det här då jag inte får vara ute.
Samuel är äntligen på benen! Vårt lilla skrämselskott! Andra gången i sitt liv som han får riktigt otrevliga symtom och vi behöver ringa ambulansen. Denna gång var det lite bättre väder som gjorde att han fick åka helikopter. Det enda positiva i denna kråksång. Nu hoppas jag att barnen fortsätter att friska på sej och jag likaså så vi kan göra höst på gården, bygga kaninbur och pyssla på inomhus. Fulla med energi!
Jag har två större projekt som står i garaget, och där står de i vägen för kommande vinter. Nu vill jag ha in en bil där, inte ha mina målarprojekt. Har även en massa små projekt inomhus som jag vill göra men än så länge har inte orken riktigt infunnit sej. Nästa vecka är Magnus helt schemaledig och då hoppas jag innerligt att jag hinner göra nåt. Längtar!
Blev ganska negativt inlägg känner jag men ibland blir det så. Det låter värre än det är ;)
Ha en trevlig kväll och helg allesammans :)
Att jag inte kan träna och att jag inte kan vara ute som jag önskar gör att min trötthet är ett faktum samt att längtan ut är stark. Humöret blir sämre och tålamodet likaså. Måtte jag snart bli frisk så jag åtminstone kan börja träna lite igen. Vad gäller utevistelse så är jag rastvakt två gånger i veckan o vi har en ute förmiddag en dag i veckan i två veckor till. Det är vad jag får i friskluft dagtid. På helgen är ju allt beroende på vad vi i familjen tänkt göra och om Magnus arbetar. Egentligen skulle man vara lite snabb på fm rasten om 20 minuter (på schemat) och gå ut. Men i verkligheten blir det ca 10 min då man äter en frukt och dricker en kaffekopp. Vissa dagar blir det inget alls. Kanske ska se över schemat och arbeta denna tid och lägga en sammanhängande rast efter lunch... Kommer bli en lång vinter det här då jag inte får vara ute.
Samuel är äntligen på benen! Vårt lilla skrämselskott! Andra gången i sitt liv som han får riktigt otrevliga symtom och vi behöver ringa ambulansen. Denna gång var det lite bättre väder som gjorde att han fick åka helikopter. Det enda positiva i denna kråksång. Nu hoppas jag att barnen fortsätter att friska på sej och jag likaså så vi kan göra höst på gården, bygga kaninbur och pyssla på inomhus. Fulla med energi!
Jag har två större projekt som står i garaget, och där står de i vägen för kommande vinter. Nu vill jag ha in en bil där, inte ha mina målarprojekt. Har även en massa små projekt inomhus som jag vill göra men än så länge har inte orken riktigt infunnit sej. Nästa vecka är Magnus helt schemaledig och då hoppas jag innerligt att jag hinner göra nåt. Längtar!
Blev ganska negativt inlägg känner jag men ibland blir det så. Det låter värre än det är ;)
Ha en trevlig kväll och helg allesammans :)
fredag 26 september 2014
Vab
Gokväll!
Första dagen jag måste vabba. Det var väntat då hela familjen till och från har varit förkylda i tre veckor nu. Magnus har varit hemma för sej själv en dag och det sker inte så ofta. Vi har tänkt dela så långt det går på vabbandet å idag föll det på min lott. Nu blir det inte aktuellt förrän tisdag och då hoppas jag alla mår bra. Då har Magnus planeringsdag och måste vara på arbetet. Molly ville väldigt gärna vara på fritids vilket hon fick. Skönt för Samuel då han fick sällskap på bussen. Mina tre yngre söner och jag var hemma och myste samt bakade chokladbollar till de äldre skulle komma hem. Uppskattat utav alla :) Det märks dock att förkylningen har ett fast grep då de har nära till tårar och vankar av och an av rastlöshet, det är ovanligt.
Magnus har arbetshelg så jag hoppas min ork och energinivå är hög så jag hinner ordna med vinterdäck samt påbörja höstningen av gården och flytta kaninernas vinterburar. Men det är beroende på hur pigga barnen är också.
Längtar så mycket efter en helg utomhus, gärna i fjälle. Önskar att vi haft möjlighet till att ha en egen stuga där vi ryms hela familjen utan att det måste bli konflikter mellan barnen större delen av tiden. Så är det nämligen nu pga av trångboddhet. Att få snöra på sej vandringskängorna och sätta på sej ryggsäcken med dagsfikat i och bara gå. Att få se, höra och uppleva de otroligt vackra höstfärgerna och den friska klara luften. Det om något är energigivande! Kanske att man kan ta en sväng i skogen på hemma plan iaf.
Nu börjar det bli dax för tandborstning och läggning av de små.
Ha en trevlig fredag kväll där ute!
Första dagen jag måste vabba. Det var väntat då hela familjen till och från har varit förkylda i tre veckor nu. Magnus har varit hemma för sej själv en dag och det sker inte så ofta. Vi har tänkt dela så långt det går på vabbandet å idag föll det på min lott. Nu blir det inte aktuellt förrän tisdag och då hoppas jag alla mår bra. Då har Magnus planeringsdag och måste vara på arbetet. Molly ville väldigt gärna vara på fritids vilket hon fick. Skönt för Samuel då han fick sällskap på bussen. Mina tre yngre söner och jag var hemma och myste samt bakade chokladbollar till de äldre skulle komma hem. Uppskattat utav alla :) Det märks dock att förkylningen har ett fast grep då de har nära till tårar och vankar av och an av rastlöshet, det är ovanligt.
Magnus har arbetshelg så jag hoppas min ork och energinivå är hög så jag hinner ordna med vinterdäck samt påbörja höstningen av gården och flytta kaninernas vinterburar. Men det är beroende på hur pigga barnen är också.
Längtar så mycket efter en helg utomhus, gärna i fjälle. Önskar att vi haft möjlighet till att ha en egen stuga där vi ryms hela familjen utan att det måste bli konflikter mellan barnen större delen av tiden. Så är det nämligen nu pga av trångboddhet. Att få snöra på sej vandringskängorna och sätta på sej ryggsäcken med dagsfikat i och bara gå. Att få se, höra och uppleva de otroligt vackra höstfärgerna och den friska klara luften. Det om något är energigivande! Kanske att man kan ta en sväng i skogen på hemma plan iaf.
Nu börjar det bli dax för tandborstning och läggning av de små.
Ha en trevlig fredag kväll där ute!
lördag 13 september 2014
Lördag
Har aldrig tyckt om att åka på plassen på lediga dagar, nu när jag arbetar tycker jag ännu mindre om att åka på plassen. Inser att hemma är bästa stället att vara på. 😊 Idad fanns det ingen återvändo då skafferi och kyl ekade. Men nu är det gjort och helgen kan börja 😉
Imorgon är det val! Igårkväll tittade vi på slutspurten på valdebatten. Inte det roligaste att se men så oerhört viktigt! Att rösta är en skyldighet och en rättighet. Tänk vad folk har kämpat för att vi ska få ha demokrati, det ska vi vara rädda om. Jag hoppas valdeltagandet blir högt.
Trevlig helg allesammans och va rädda om varandra 😊
onsdag 30 juli 2014
Funderingar inför höstens alla projekt
Oj vad jag har ådragit mej projekt som bör fixas och som jag vill fixa under vintern. Äntligen har min inspiration kommit tillbaka och med den motivationen. Med två som har jobb kommer vi även ha ekonomisk möjlighet att ordna med lite små saker samt lägga i de större hålen 😊 Ska bli sååå kul!
Igår var jag på ett studiebesök och fick lite tips, råd & tankar på hur jag kan tänka då jag börjar arbeta. Var hos en lärare och vän som berättade lite hur hon gör och vad som fungerat bra för henne. Mäkta imponerad av henne och hennes driv samt ordningen & organisationen! Nu känner jag mej mer än taggad att få börja arbeta. Detta kommer bli super duper 👌
Testar nu att vara mindre aktiv på FB, vilket går bra. Satsar mer på Instagram istället. Mer tid över till annat blir det vilket också känns otroligt bra. Fortsatt mina grubblerier i relationers tecken och kommit fram till....! Försöker tänka om, försöker inte bry mej att de jag önskar hör av sej inte gör det, inse att jag mött nya härliga människor som jag kan lägga ner tid & energi på. Det ger mej energi 😊
Solen lyser från blå himmel idag och jag som alltid har mat/mellis klart har idag ett ostädat kök o inget förberett. Det ska göras och kanske hinner vi med en dammsugning. Å så måste vi ha familjeråd om hur vi ska lägga upp dagen samt vad vi ska göra på em/kväll!
Ha en trevlig dag allesammans ☀️😊
fredag 25 juli 2014
Fredag
Huset låg ute i två månader ett par intressenter hörde av sej men inget mera. Det finns ett hus som vi tror på väldigt mycket, jag har skrivit om det tidigare i inlägget Midsommar eller?. Men nu har vi klart med jobb båda två och vi har bestämt att bo kvar. Drömmen finns dock kvar!
I början av sommaren var det kallt och vi funderade var sommaren var! Sommaren kom och det med noter ;) Runt omkring 30 grader och solen står högt på himlen. Det är så skönt, vi får möjlighet att ladda batterierna ordentligt inför kommande höst och vinter. Vi njuter och tar tillvara på dagarna, göromålen inomhus får vänta till mulna och regniga dagar. Både barnen och jag springer omkring i bikini/badshorts vilket gör oss till några pepparkaksgubbar, känns jättekul :) Att göra en massa tunga saker är arbetsamt så det blir mest strandhäng med bad. Alla är nöjda och glada!
En sak gör mej dock fundersam, ledsen och frustrerad. De flesta dagar så är det mina barn som ringer efter kompisar eller så ringer jag familjer som jag vet att både barnen och jag tycker om att umgås med. Men det är väldigt sällan någon hör av sej till oss! Jag känner mej inte omtyckt av människor som jag anser vara mina vänner. Jag ringer sällan folk men hör ofta av mej via sms. Anledningen är helt enkelt en urkass täckning!!!! Å detta blir ganska påtagligt på sommaren då barnen i byn vill bada och leka mycket. Många familjer i byn har "egna" stränder dit de far och vi som inte har det far på Göttisen. En jättefin strand med brygga och grillring. Dock skulle det vara kul om jag fick ett sms nån dag med, vi ska dit hänger ni på, typ! Eller vi ska ner till stranden, hänger ni på.
Jag är duktig på att uppdatera på positiva saker och negativa saker på sociala medier och nu avväger jag att rensa bland mina vänner, både på instagram och facebook. Och se om folk hör av sej när de inte "ser" mig på dessa sidor.... Iaf facebook. Instagram har jag andra intressenter oxå, långt ifrån bara vänner utan där är det mer intressesvären. Genom detta kanske jag får reda på vilka som egentligen tänker på mej/oss!!!
Idag ringde jag en familj som vi inte träffat på ett tag och vi var välkomna :) En jätte trevlig eftermiddag med lek, bus & sörr på deras by strand, Insjöbadet. Tack för det, det gjorde min ledsna dag glad igen!
I början av sommaren var det kallt och vi funderade var sommaren var! Sommaren kom och det med noter ;) Runt omkring 30 grader och solen står högt på himlen. Det är så skönt, vi får möjlighet att ladda batterierna ordentligt inför kommande höst och vinter. Vi njuter och tar tillvara på dagarna, göromålen inomhus får vänta till mulna och regniga dagar. Både barnen och jag springer omkring i bikini/badshorts vilket gör oss till några pepparkaksgubbar, känns jättekul :) Att göra en massa tunga saker är arbetsamt så det blir mest strandhäng med bad. Alla är nöjda och glada!
En sak gör mej dock fundersam, ledsen och frustrerad. De flesta dagar så är det mina barn som ringer efter kompisar eller så ringer jag familjer som jag vet att både barnen och jag tycker om att umgås med. Men det är väldigt sällan någon hör av sej till oss! Jag känner mej inte omtyckt av människor som jag anser vara mina vänner. Jag ringer sällan folk men hör ofta av mej via sms. Anledningen är helt enkelt en urkass täckning!!!! Å detta blir ganska påtagligt på sommaren då barnen i byn vill bada och leka mycket. Många familjer i byn har "egna" stränder dit de far och vi som inte har det far på Göttisen. En jättefin strand med brygga och grillring. Dock skulle det vara kul om jag fick ett sms nån dag med, vi ska dit hänger ni på, typ! Eller vi ska ner till stranden, hänger ni på.
Jag är duktig på att uppdatera på positiva saker och negativa saker på sociala medier och nu avväger jag att rensa bland mina vänner, både på instagram och facebook. Och se om folk hör av sej när de inte "ser" mig på dessa sidor.... Iaf facebook. Instagram har jag andra intressenter oxå, långt ifrån bara vänner utan där är det mer intressesvären. Genom detta kanske jag får reda på vilka som egentligen tänker på mej/oss!!!
Idag ringde jag en familj som vi inte träffat på ett tag och vi var välkomna :) En jätte trevlig eftermiddag med lek, bus & sörr på deras by strand, Insjöbadet. Tack för det, det gjorde min ledsna dag glad igen!
lördag 21 juni 2014
Midsommar eller?
Vilken midsommar, inte är värmen på vår sida inte men på med kläder så fungerade det finemang ändå! "Det finns inga dåliga väder bara dåliga väder" hahaha Vi var på vår fina och trevliga restaurang i byn, Restaurang Prima. http://restaurangprima.se/ I år ville dock inga barn dansa så vi tittade på. Mamma och pappa kom också på ett spontan besök, trevligt! Å Prima bjöd på gofika, en tårtbit med rabarber och jordgubbar med kaffe/te/saft. Supergott!
Magnus arbetade men hans brukare var med oss och firade midsommar, alltid lika kul att träffa honom. Mamma och pappa stannade på middag så det blev fullt vid bordet. Inser att vi verkligen skulle behöva ett nytt större bord så det blir lite mer plats vid större sammankomster.
Tidigare i veckan var vi till Saxnäs och tittade på ett hus, ett hus med strandtomt... :) Behöver man säga nåt mer när jag är vattengalning!!! Ett stort mycket väl omhändertaget hus. Det första huset vi går in i och säger WOW!!! Vi båda älskade både tomten och huset. Av alla hus vi tittat på så är detta det första väl underhållna hus med tomt och som är fräscht. Vi har varken sagt ja eller nej. Priset ligger inte på vår sida.... igen :( Inga intressenter på vårat hus så vi kommer att vara kvar i Skansholm en vinter till så får vi se vad som händer och fötter under tiden. Annonsen på vårt hus kommer ligga kvar.
Av alla hus vi tittat på och genom alla diskussioner mellan nära och kära så inser vi samtidigt hur bra vi har det (förutom denna satans jävla väg)!!!! Vad kan vi göra med vår gård och med huset för att det ska bli ännu mera trivsamt? Tips emottages tacksamt!
Detta med att ha is i magen är ju inte min grej alls! Det ligger så bra i tiden med flytt innan hösten MEN då måste ett mirakel ske, typ en trisslottvinst eller att nån rik människa kastar upp en större slant för vårt hus! För hade jag varit rik så hade jag köpt huset i Saxnäs utan att tänka mer på det!!! Skulle trivas grymt bra där :) En roddbåt, en kajak vid stranden, det fanns en enorm veranda med sjö och fjäll utsikt där man kunde vara social, utsikt över hela gården. Å vardagsrummet.... ja öppen spis, utsikt över fjällen och insjön med panorama fönster. Sitta där uppkrypen i soffan och vinden och snön yr på utsidan mmm :) Stort härligt kök med både öppenspis och vedspis. Jag vill köpa!!!! Men inte betala sååååå mycket! Så det är nog bara inse att med våra löner och intresse så får vi nog allt va kvar i Skansholm..... trots att jag i dagsläget inte riktigt vill!
Så nu måste jag ladda om för att renovera hemma istället!
Magnus arbetade men hans brukare var med oss och firade midsommar, alltid lika kul att träffa honom. Mamma och pappa stannade på middag så det blev fullt vid bordet. Inser att vi verkligen skulle behöva ett nytt större bord så det blir lite mer plats vid större sammankomster.
Tidigare i veckan var vi till Saxnäs och tittade på ett hus, ett hus med strandtomt... :) Behöver man säga nåt mer när jag är vattengalning!!! Ett stort mycket väl omhändertaget hus. Det första huset vi går in i och säger WOW!!! Vi båda älskade både tomten och huset. Av alla hus vi tittat på så är detta det första väl underhållna hus med tomt och som är fräscht. Vi har varken sagt ja eller nej. Priset ligger inte på vår sida.... igen :( Inga intressenter på vårat hus så vi kommer att vara kvar i Skansholm en vinter till så får vi se vad som händer och fötter under tiden. Annonsen på vårt hus kommer ligga kvar.
Av alla hus vi tittat på och genom alla diskussioner mellan nära och kära så inser vi samtidigt hur bra vi har det (förutom denna satans jävla väg)!!!! Vad kan vi göra med vår gård och med huset för att det ska bli ännu mera trivsamt? Tips emottages tacksamt!
Detta med att ha is i magen är ju inte min grej alls! Det ligger så bra i tiden med flytt innan hösten MEN då måste ett mirakel ske, typ en trisslottvinst eller att nån rik människa kastar upp en större slant för vårt hus! För hade jag varit rik så hade jag köpt huset i Saxnäs utan att tänka mer på det!!! Skulle trivas grymt bra där :) En roddbåt, en kajak vid stranden, det fanns en enorm veranda med sjö och fjäll utsikt där man kunde vara social, utsikt över hela gården. Å vardagsrummet.... ja öppen spis, utsikt över fjällen och insjön med panorama fönster. Sitta där uppkrypen i soffan och vinden och snön yr på utsidan mmm :) Stort härligt kök med både öppenspis och vedspis. Jag vill köpa!!!! Men inte betala sååååå mycket! Så det är nog bara inse att med våra löner och intresse så får vi nog allt va kvar i Skansholm..... trots att jag i dagsläget inte riktigt vill!
Så nu måste jag ladda om för att renovera hemma istället!
onsdag 30 april 2014
Stor familj
Jag har aldrig känt mej annorlunda bara för att vi valt att skaffa fler barn än normen men ibland funderar jag om det är antal barn och den ofrånkomliga rörelse som blir när vi äntrar ett hus som är orsaken till att vissa i vår bekantskapskrets slutat höra av sej. Eller är det så att någon av oss vuxna sagt/gjort något som vi inte är medveten om? Eller är det barnen i sej som är problemet? Dessa frågor funderar jag på, speciellt de sista dagarna då jag fått ett sms som jag inte riktigt kan tyda.
Vi har människor runtomkring oss som vi tycker väldigt mycket om, Magnus är duktig att ringa medan jag brukar skicka ett sms till dessa för att hålla vår relation levande. Men som oftast blir det inget svar, detta har gjort att jag tillslut skickat färre sms till dessa och tänker "vänta" ut dem. Se om de hör av sej på ett eller annat sätt, men nej. Tyvärr hör jag inget alls om det inte är något speciellt ärende. Å då kan jag inte låta bli att fundera över anledningen! Har de för mycket med sitt eget att tiden och orken inte finns för att vårda en vänskapsrelation? Har jag sagt eller gjort något opassande? Är det jobbigt när vi kommer med fem barn? Har vi endast vuxit ifrån varandra?
Svar får jag inte och det känns jobbigt! För HUR ska jag bete mej, låtsas som ingenting och köra på som vanligt eller ska jag dra mej tillbaka? Jag vill ju göra rätt! Vad har Du för tanke om detta?
Mamma och pappa kom ikväll och vi åt tacos tillsammans sen promenerade vi till Föreningshuset där brasan tändes och byn bjöd på fika, en lagom och trevlig tillställning.
Tack för ordet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)