Rötter

Nu är min mormor begraven! En vacker och fridfull stund i Ekerö Kyrka. Alla barn deltog och de var oerhört duktiga ❤️ Känner mig stolt över dem, det gör jag alltid men nu lite extra. 

Min mamma, min syster och jag gick även igenom en hel del saker efter henne och så många minnen blomstrade upp. Tankar, minnen och tysta tårar blandades i själen och hjärtat. 

Nu sitter vi i bilen och kör hemåt, tårarna trillar utefter kinderna och allt känns jätte tungt. Jag har alltid tyckt att det varit skönt att komma hem, att köra hemåt har varit fridfullt. Att få hälsa på mormor och morfar och se att de mådde bra räckte då, idag är det annat. Den förra resan och denna resa är det inte alls fridfullt att köra hemåt. Minnen och känslor blandas och tankarna har ett eget liv. 

Att det skulle bli så här känsloladdat hade jag inte riktigt räknat med, att ens rötter är så starka! Morfar är gammal och förvirrad vilket inte gör saken bättre, önskar någon hade varit i hans närhet som kunde titta till honom lite oftare. En kaffekopp lite nu och då med lite sörr.  Hemtjänsten gör ett bra jobb men tänker mig familjen när jag beskriver ovan. Känner samtidigt en stor tacksamhet att mamma och pappa kan köra lite nu o då till stan och att de bor nära oss, om något inträffar så kan vi hjälpa varandra. 

Ett sorgligt och ledsamt inlägg men var tvungen att få ur mig något innan jag exploderar. 

Ta hand om varandra om vårda era relationer, en dag är det för sent! 

Segla i frid Mormor ❤️

Funderationer

Jag ser mig själv som stark och envis med förmågan att kämpa med vassa armbågar. Jag vill att rätt ska vara rätt och är något fel vill jag rätta till det. Jag älskar att prata och att skriva, kommunicera med andra människor samt vända och vrida på saker. Alltid får man någon ny input att fundera över och kanske att man förändrar sitt tankesätt eller kommer på något nytt och bättre. Jag läser gärna andra bloggar och lyssnar på poddar för att ytterligare få mer input och få möjligheter att se på saker utifrån olika perspektiv. 

Nu blåser det förändringars vindar, jag känner mig inte lika stark och envis längre och jag orkar inte kämpa för det jag brinner för på samma sätt längre. Anledningen är att så mycket tråkigheter hänt sista åren och i många år har vi fått kämpa för vår sons behov. Mormor och morfar är gamla och mår inte toppenbra, mormor har fått diagnos och morfar har misstänkt diagnos. En dag i taget när det gäller dem. Jobbigt eftersom de bor så pass långt ifrån oss och möjligheterna är små att hälsa på ofta. 

Ända sedan sonen föddes har vår magkänsla funnits att något felar, vi har hela tiden fått "slåss" för att förklara och beskriva hans beteende och vi har fått noll förståelse från alla. Allt från BVC, skolhälsovård och förskola/skola. Vi har kämpat i det tysta, försökt inhämta kunskap från olika håll men svårt då vi inte vetat riktigt vad som felar. Testat väldigt många olika metoder, inte mycket har fungerat. Pluggat psykologi och gjort ytterligare förändringar. Till slut fick vi vår bekräftelse med en multidiagnos. Många dörrar öppnades och mycket hjälp och en helt annan förståelse från omvärlden har infunnit sig. Däremot har nu insikten själv kommit ikapp. Vi har en handikappad son! Det är livslångt och mycket hjälp kommer han behöva på sin livs resa. Vi kommer troligen alltid att få kämpa för honom i dagens byråkratiska värld. 

Snart är min föräldraledighet slut, vilket är med blandade känslor. Jag har helt underbara arbetskamrater och jobbet är jättekul med många utmaningar. Men att vara hemma med barnen är dock ändå det jag  trivs allra bäst med. Att lämna lillskrutt hemma med pappan och fara till jobbet känns oerhört jobbigt. Tacksam över att vi slipper skola in henne på förskolan nu iaf. Men jag vill ju vara hemma längre men samtidigt kan jag inta ta pappans möjlighet till ledighet också. Jag hoppas dock att hon inte väljer att sluta amma tvärt bara för att jag är borta några timmar mitt i dan. Hoppas på att kunna amma länge till. Men det blir nog bra, bara jag kommer igång med jobbet och finner en bra balans mellan familj och jobb. 

Idag är det kallt ute och därmed ett otroligt fint vinterväder. Så nu tänker jag klä på barnen och se till att vi alla får lite frisk luft så batterierna laddas så vi blir lite piggare. 

Ta hand om varandra!

Jul

Nu är julafton över för detta år! Vi hade gjort vissa förändringar för att det skulle fungera bättre för alla och jag tror vi lyckades väl. Det var lugnt hela dagen, vi hann mysa med barnen och ordna med det sista i köket utan stress. Den enda stunden det var ett mindre kaos var när Tomten kom. Sex barn och ett vuxet barn (down syndrome) blev lika ivriga allesammans och två jääääätte trötta föräldrar som varit uppe med yngsta barnet halva natten gjorde det lite rörigt men för övrigt var det harmoniskt.

I vårat liv just nu sker det så otroligt mycket och tankar bara snurrar i huvudet. Jag blir så innerligt trött på dessa virvlande tankar som jag inte får någon rätsida på. Tror att på sikt kommer allt att lösa sig på bästa sätt men resan till att saker och ting är ordnat känns just nu lång och oförutsedd samt jobbig.

De äldsta barnen och pappan ser film, troligen bara äldsta som kommer se klart filmen. Själv avväger jag att dejta John Blund. Sigrid sover så dåligt om natten nu så jag har en hel del att ta igen. Samtidigt är det skönt att bara vara på kvällen när några sover och några roar sig själv.

God fortsättning!

Jultidningsförsäljning

I år har jag haft två barn som sålt jultidningar och det har varit en hel del arbete runt det. Barnen lär sig dock mycket i och med denna resa. Ekonomi, våga prata och sälja, att saker ska göras även om de inte har lust just den dagen, att vara företagsam m.m. Så även om det innebär mer jobb för oss vuxna så ser vi positivt på detta. I två år har vi hållit på med detta och skulle gissa att det blir ganska många år framåt. Det har fungerat väl med alla kunder utom en familj. Kunderna har varit snabba och swischa eller meddelat att de har kontanter hemma. En del har swischat i förskott, en del vid leverans och en del har betalat kontant vid leverans. Rekommendationerna från bolagen är att betalning bör ske i förskott eller i samband med leverans. De rekommenderar inte att leverera och invänta senare betalning. Detta har vi följt, förutom i ett fall. Å då känns det så otroligt tråkigt och ledsamt när man ändå har varit godtrogen och levererat utan att få betalt för att vi trott på familjen. Men flertalet påminnelser har behövt innan vi tillslut fått pengar. Detta skuggar ju hela arbetet med detta. Barnen blir besvikna och ledsna de också eftersom de inte får sina premier. Jag betalade fakturan ändå trots saknad betalning så premierna kommer men lite senare än tänkt.

En del människor verkar uppenbarligen inte ha någon betalningsmoral eller någon förståelse att det är barn som säljer och man kanske behöver vara mer ödmjuk. Jag vill inte säga till mina barn nästa år när de går ut på säljrunda att ni kan sälja till alla utom den familjen, men samtidigt måste man kunna lita på att kunderna håller det som de lovat.

Jag är så otroligt tacksam att ALLA andra kunder har skött sig exemplariskt, tack! Hoppas på återseende nästa år :)

Ha nu en riktigt trevlig torsdag!
//Maria

Byråkrati

Under sonens utredning på BUP var det problem att få tag på läkare, vi blev därför tvungna att åka till Skellefteå för det besöket. Detta stötte till problem men tillslut hade vi löst resan med hjälp av snäll kusin på göbbens sida. Vi fick träffa en jätteduktig läkare som fungerade väl med sonen. Utredningen blev klar och en ny resa börjades. Eftersom vi har omfattande försäkringar på alla barn samt ett tillägg for dolda sjukdomar anmälde jag detta till Moderna försäkringar med ett ersättnings anspråk. Då visade det sig att för att kunna få ut ersättning skulle vi ha ett beviljat vårdbidrag på Försäkringskassan. Jag ringde till Försäkringskassan och frågade hur jag skulle gå till väga. Ansökte via deras hemsida, inga problem. Det krävdes ett läkarutlåtande från BUP. Kontaktade BUP om det, här kom det andra hindret. Det finns fortfarande inte läkare i den omfattningen som krävs så vi skulle få träffa ytterligare en ny läkare i Lycksele denna gång eftersom den första läkaren som vi träffade inte "brukar" skriva sådana här utlåtande. Ifrågasatte detta och efter ett antal telefonsamtal löste vi detta med en videokonferens. Tid för detta bokades in så fort BUP hade möjlighet, när denna dag väl kom avbokades besöket. Tidsfristen för Försäkringskassan har denna dag redan löpt ut. Ny tid för läkarutlåtande skulle bokas in en dag i Lycksele, videokonferensens möjlighet var nu inte aktuell, den nya tiden var samma dag som vi har föräldrautbildning på BUP. Denna dag fungerade alltså inte.

Det jag starkt ifrågasätter i denna historia är att VARFÖR ska vi ha ett beviljat vårdbidrag inom den statliga försäkringen för att ha en möjlighet att söka ersättning från vår PRIVATA försäkring som vi dyrbetalat i alla år? OM vi tillslut får ett beviljat bidrag från Försäkringskassan blir vi en familj som kommer få bidrag varje månad av staten trots att vi inte hade valt detta i första läget. På ett sätt blir vi TVINGADE till detta pga av byråkrati. Anledningen till att vi köpt en omfattande försäkring är just att vi vill klara oss själva och INTE vara beroende av staten. HUR ska man kunna påverka och förändra sådant?

Likaså har vi detta med läkarutlåtande, VARFÖR kan inte den läkare vi träffade i Skellefteå skriva ett utlåtande istället för att vi ska åka till Lycksele igen och få reseersättning och ta upp en läkares dyrbara tid då denna säkert har andra patienter som är mer i behov av dennes tid.

Känner bara att jag vill dra täcket över huvudet men det hjälper inte alls. Återigen får man ta en kamp med olika instanser. Det har vi gjort i alla år för att sonen ska få den hjälp han är i behov av och någonstans i min värld, uppenbarligen en naiv värld, trodde jag att det skulle bli lite lättare när vi hade en skriftlig bekräftelse på hans problematik. Men nu kavlar jag upp armarna igen och tar fram mina vassa armbågar!!!

Avslutar detta inlägg men en positiv sak, Malgovik skola som vi fått kämpa med och emot i alla år har äntligen fått ett ungt hälsotema samt en rektor som det verkar vara go i så sonen har fått ett helt annat gehör på skolan och hans mentor har ändrat flera saker i sitt tankesätt och besvarar mina önskningar med en öppen  hjärtlig dörr. Hoppas nu att detta kommer fortsätta bra hans sista två år i byskolan. TACK!

Ha en bra dag!

Vilken vecka!

Idag har solen äntligen visat sig, tjohoo! Trots att jag inte hade möjligheten att vara ute just då kändes det ljuvligt att se den genom fönstret. Tänk att efter en relativt kall och solfattig sommar fick vi en väldigt blöt och grå höst. Jag som trodde det skulle bli en fin sådan efter denna sommar. Nu får vi hoppas att vintern bli kall och fin med mycket snö och härliga vinteraktiviteter.

Veckan som gått har gått i olyckans tecken. I tisdags ringde de från skolan, dottern hade fått en pinne i ögat och hon såg suddigt samt kände ett tryck mot ögat, det blev alltså en sväng på vårdcentralen för koll. Tack och lov såg det bara bra ut! Jag hade alla sex barnen med mig och vi fick vänta ett bra tag och undersökningsrummet var väldigt litet med mycket intressanta saker för barn så några svettpärlor fanns i pannan när vi väl var klara.

På onsdagen hade barnen en dag i stan, bad, musik och bibliotek stod på schemat. Även denna dag ringer de från skolan och berättar att dottern tappat balansen och fallit in i bastuaggregatet. Badvaktmästaren och en annan vuxen bedömer det som att en läkare bör titta på det. Eftersom jag för tillfället inte hade någon bil hemma och befann mig 30 minuters bilväg från badet och Vårdcentralen följer dotterns mentor henne på sjukan. TACKSAM är bara förnamnet! Skyndade mig att ringa hem pappan som hade bilen och så mötte de upp dottern och mentorn på vårdcentralen. Det blev kylbalsam och omläggning samt återbesök dagen efter.

Torsdag och fredag var vi på sjukan och la om brännskadan som är ytlig men ganska stor till ytan. Allt såg bra ut och hennes allmäntillstånd helt vanligt. Men imorse vaknade hon och mådde pyton. Huvudvärk, kräkning, feber, ont på brännskadan och ett allmän tillstånd som var jätte dåligt. Efter ett samtal med 1177 for vi åter igen ner på vårdcentralen. Pappan arbetade så farmodern fick ställa upp på att vara barnvakt till de andra. Väl på sjukan togs tempen, 40.3 och sänkan som låg på 85. Shit tänkte jag, ingen vanligt förkylning här inte. De tog bort förbandet och det luktade inte ok. En infektion i brännsåret! Pencillin i tio dagar och så tog de en odling i såret. Hon är så duktig min tjej! Det är sällan hon är sjuk men när hon väl är sjuk så blir det ordentligt.

Nu hoppas jag att hon svarar på pencillinet och att det ser bättre ut imorgon när det är omläggning och läkartitt. Inte så jättevanligt att det bli infektion i ett brännsår, men det händer och det är ju typiskt att det händer just nu. Hoppas innerligt att nästa vecka blir bättre.

Ha en bra lördagskväll!
//Maria

Världens sötaste och goaste barn...

... ja det har jag! Kanske inte är så objektiv dock, hehe. Bredvid mig har jag Sigrid som sitter och tränar på att tugga små små gurkbitar med rödrosiga och pluffsiga kinder. Gurkbitarna gör inte riktigt som hon vill och inte heller den söta lilla tungan. Skruttan är 11 månader idag, nästan ofattbart och om tre månader lämnar jag stafettpinnen till pappan i familjen då jag börjar arbeta. Detta känns kan jag lova.... men inte kan man vara så fräck att roffa åt sig alla föräldradagar. Ge och ta! Å dessutom blir det nya utmaningar på jobbet som känns spännande. Förhoppningsvis går en plan i lås och då blir det fem månaders jobb sen finns en tanke men vi får väl se om det går som vi tänkt.

Samuel kom hem från en fjällvandring med skolan med några stenar. De var tydligen väldigt viktiga att ta hem. Han hade sprungit och hoppat med dessa stenar i ryggsäcken hela turen. Nu ligger de vackert på vardagsrumsbordet tillsammans med lite rönnbär och en ljuslykta. Samuel har även slöjdat en sked till lillasyster, den blev så otroligt fin, han kan han min äldsta son. Emanuel var med på jakten en dag och då slöjdade han en virknål till mig. Krokig på flera ställen men ack så mycket kärlek, mitt hjärta smälte. Han vill nu att jag ska använda den, å det är lite tricksigt måste jag säga. Får se hur det går. Vidar är familjens stora clown just nu, han delar första plats med Emanuel. Glimten i ögat från tidig morgon till sen kväll, vad man säger spelar inte så stor roll. Men när han tycker något är fel, ja då får vi allt höra det med basta. Barnet som älskar djur i alla dess former är Molly, hon drömmer om en häst!Men just nu har hon en kanin, tycker det räcker faktiskt. Hampus är i behov av otroligt mycket närhet just nu, förvisso har det alltid varit så men sedan han började förskoleklass har behovet av närhet ökat enorm. Så vi passar på att mysa.

Nu börjar klockan närma sig sex och det är dags att gå upp och väcka barnen så de hinner vakna till och äta frukost innan skolbussen går.

Ha en fin dag!