Barnen, vår framtid!

7,5 miljarder till kommuner och regioner
5 tidigare, nu 2,5 till
M lägg välfärd ist för friår
S välfärd
Anställa undvika uppsägning

Efter de sista veckorna har så många saker hänt, alla känslor som finns har känts, allt från arg till ledsen. Mycket kunskap har förvärvats. Kunskap som jag aldrig trodde jag skulle skaffa mig, en resa som jag aldrig trodde jag skulle resa. Men hela denna resa har varit både jobbig och spännande. Kunskap är ju inte tungt att bära.

Resan började i höstas då Vilhelmina Kommun la fram förslag som innehåll en avveckling av två byaskolor. Två stycken byaskolor som har hög behörighet bland lärarna, positiva rapporter från Skolinspektionen samt elevenkäter, de håller budgeten m.m. Alltså, två stycken välfungerande skolor. Föräldrar gick ihop från de båda skolorna och började föra samtal om hur vi kan gå vidare. Skrivelser skrevs och lämnades in, protestlistor delades ut och många invånare skrev under och media kontaktades. Det fanns en stor drivkraft och ett stort engagemang.

Det ena  ger det andra som ger det tredje och vips så var en ansökan till Skolinspektionen inlämnad om att få starta friskola! En förening bildades i samma veva då det krävs för att kunna skicka in en komplett ansökan. En otrolig drivkraft med mycket god samverkan och samhörighet visades. Orden; tillsammans är vi starka fick en helt annan innebörd och förståelse. Det stämmer verkligen, Tillsamman är vi starka!

Nu inväntar vi besked från Skolinspektionen.

Anledningen till att Vilhelmina Kommun hamnat här är många, vad som egentligen är sant och inte kan inte jag avgöra. Min uppfattning är att det finns politiker som går i gamla hjulspår och har mycket svårt att titta utanför boxen samt att det finns politiker som vänder kappan efter vinden samt de som försöker se andra möjligheter att göra dessa besparingar. Det är oerhörda summor pengar som ska sparas, egentligen helt orimliga sådana. Om jag förstått rätt så handlar det även om det politiska läget på riksnivå. De ger kommunerna ökade krav men samtidigt ger de inga resurser för att möjliggöra dessa krav. Detta rimmar ju otroligt dåligt, hur man kan ge olika krav att genomföra men samtidigt inte ge några resurser eller möjligheter? Skatteutjämningssystemet och den kommande prislappsmodellen handlar om antalet invånare, en kommun med färre invånare få således en mindre summa pengar jämfört med en kommun med större antal invånare. Om jag förstått rätt!

På detta sätt får Vilhelmina kommun inte så många kronor och då har vi dessutom ett geografiskt läge som vi inte kan göra så mycket åt utan det behöver vi förhålla oss till. Om barnen ska slippa åka flera mil varje dag för att kunna gå skola behöver kommunen har flera skolor i bruk och självklart kostar en mindre enhet en större peng. Men vi har skolplikt i Sverige och barnen har ingen möjlighet att välja skola, de får gladeligen gå på den skola som finns.

I min familjen har vi barn med behov, de klarar inte av för många människor runt omkring sig. Ska de känna sig trygga och lära sig något krävs små enheter med få relationer till andra. Då först kommer de må bra och kunna lära sig något. Där de går skola idag, en av dessa nedläggningshotade skolor, ser man mina barn, de gör anpassningar och vi har mycket god kommunikation. Dessa ting gör att mina barn går på skolan och gör sitt bästa. Men hur blir det om deras skola kommer läggas ned och de hamnar på en mycket större skola? Vad händer med deras mående, vilja och motivation att gå i skolan, hur trötta kommer de vara när de kommer hem, måste de få anpassad studiegång för att orken tryter? De kommer vara hemifrån från kl 8-15 från att de är sex år gammal.

En klump i magen växer för varje dag som går, hur kommer det blir?

Funderationer

Jag ser mig själv som stark och envis med förmågan att kämpa med vassa armbågar. Jag vill att rätt ska vara rätt och är något fel vill jag rätta till det. Jag älskar att prata och att skriva, kommunicera med andra människor samt vända och vrida på saker. Alltid får man någon ny input att fundera över och kanske att man förändrar sitt tankesätt eller kommer på något nytt och bättre. Jag läser gärna andra bloggar och lyssnar på poddar för att ytterligare få mer input och få möjligheter att se på saker utifrån olika perspektiv. 

Nu blåser det förändringars vindar, jag känner mig inte lika stark och envis längre och jag orkar inte kämpa för det jag brinner för på samma sätt längre. Anledningen är att så mycket tråkigheter hänt sista åren och i många år har vi fått kämpa för vår sons behov. Mormor och morfar är gamla och mår inte toppenbra, mormor har fått diagnos och morfar har misstänkt diagnos. En dag i taget när det gäller dem. Jobbigt eftersom de bor så pass långt ifrån oss och möjligheterna är små att hälsa på ofta. 

Ända sedan sonen föddes har vår magkänsla funnits att något felar, vi har hela tiden fått "slåss" för att förklara och beskriva hans beteende och vi har fått noll förståelse från alla. Allt från BVC, skolhälsovård och förskola/skola. Vi har kämpat i det tysta, försökt inhämta kunskap från olika håll men svårt då vi inte vetat riktigt vad som felar. Testat väldigt många olika metoder, inte mycket har fungerat. Pluggat psykologi och gjort ytterligare förändringar. Till slut fick vi vår bekräftelse med en multidiagnos. Många dörrar öppnades och mycket hjälp och en helt annan förståelse från omvärlden har infunnit sig. Däremot har nu insikten själv kommit ikapp. Vi har en handikappad son! Det är livslångt och mycket hjälp kommer han behöva på sin livs resa. Vi kommer troligen alltid att få kämpa för honom i dagens byråkratiska värld. 

Snart är min föräldraledighet slut, vilket är med blandade känslor. Jag har helt underbara arbetskamrater och jobbet är jättekul med många utmaningar. Men att vara hemma med barnen är dock ändå det jag  trivs allra bäst med. Att lämna lillskrutt hemma med pappan och fara till jobbet känns oerhört jobbigt. Tacksam över att vi slipper skola in henne på förskolan nu iaf. Men jag vill ju vara hemma längre men samtidigt kan jag inta ta pappans möjlighet till ledighet också. Jag hoppas dock att hon inte väljer att sluta amma tvärt bara för att jag är borta några timmar mitt i dan. Hoppas på att kunna amma länge till. Men det blir nog bra, bara jag kommer igång med jobbet och finner en bra balans mellan familj och jobb. 

Idag är det kallt ute och därmed ett otroligt fint vinterväder. Så nu tänker jag klä på barnen och se till att vi alla får lite frisk luft så batterierna laddas så vi blir lite piggare. 

Ta hand om varandra!

Byråkrati

Under sonens utredning på BUP var det problem att få tag på läkare, vi blev därför tvungna att åka till Skellefteå för det besöket. Detta stötte till problem men tillslut hade vi löst resan med hjälp av snäll kusin på göbbens sida. Vi fick träffa en jätteduktig läkare som fungerade väl med sonen. Utredningen blev klar och en ny resa börjades. Eftersom vi har omfattande försäkringar på alla barn samt ett tillägg for dolda sjukdomar anmälde jag detta till Moderna försäkringar med ett ersättnings anspråk. Då visade det sig att för att kunna få ut ersättning skulle vi ha ett beviljat vårdbidrag på Försäkringskassan. Jag ringde till Försäkringskassan och frågade hur jag skulle gå till väga. Ansökte via deras hemsida, inga problem. Det krävdes ett läkarutlåtande från BUP. Kontaktade BUP om det, här kom det andra hindret. Det finns fortfarande inte läkare i den omfattningen som krävs så vi skulle få träffa ytterligare en ny läkare i Lycksele denna gång eftersom den första läkaren som vi träffade inte "brukar" skriva sådana här utlåtande. Ifrågasatte detta och efter ett antal telefonsamtal löste vi detta med en videokonferens. Tid för detta bokades in så fort BUP hade möjlighet, när denna dag väl kom avbokades besöket. Tidsfristen för Försäkringskassan har denna dag redan löpt ut. Ny tid för läkarutlåtande skulle bokas in en dag i Lycksele, videokonferensens möjlighet var nu inte aktuell, den nya tiden var samma dag som vi har föräldrautbildning på BUP. Denna dag fungerade alltså inte.

Det jag starkt ifrågasätter i denna historia är att VARFÖR ska vi ha ett beviljat vårdbidrag inom den statliga försäkringen för att ha en möjlighet att söka ersättning från vår PRIVATA försäkring som vi dyrbetalat i alla år? OM vi tillslut får ett beviljat bidrag från Försäkringskassan blir vi en familj som kommer få bidrag varje månad av staten trots att vi inte hade valt detta i första läget. På ett sätt blir vi TVINGADE till detta pga av byråkrati. Anledningen till att vi köpt en omfattande försäkring är just att vi vill klara oss själva och INTE vara beroende av staten. HUR ska man kunna påverka och förändra sådant?

Likaså har vi detta med läkarutlåtande, VARFÖR kan inte den läkare vi träffade i Skellefteå skriva ett utlåtande istället för att vi ska åka till Lycksele igen och få reseersättning och ta upp en läkares dyrbara tid då denna säkert har andra patienter som är mer i behov av dennes tid.

Känner bara att jag vill dra täcket över huvudet men det hjälper inte alls. Återigen får man ta en kamp med olika instanser. Det har vi gjort i alla år för att sonen ska få den hjälp han är i behov av och någonstans i min värld, uppenbarligen en naiv värld, trodde jag att det skulle bli lite lättare när vi hade en skriftlig bekräftelse på hans problematik. Men nu kavlar jag upp armarna igen och tar fram mina vassa armbågar!!!

Avslutar detta inlägg men en positiv sak, Malgovik skola som vi fått kämpa med och emot i alla år har äntligen fått ett ungt hälsotema samt en rektor som det verkar vara go i så sonen har fått ett helt annat gehör på skolan och hans mentor har ändrat flera saker i sitt tankesätt och besvarar mina önskningar med en öppen  hjärtlig dörr. Hoppas nu att detta kommer fortsätta bra hans sista två år i byskolan. TACK!

Ha en bra dag!