Just nu är det så många tankar i mitt huvud, flera av dem tar så mycket energi från mig och inget kan jag påverka. Självklart kan jag påverka på ett sätt men vissa saker bara är. Det går att påverka sina tankar, är de positiva eller negativa eller finns det möjlighet att göra en omformulering och på så sätt uppmuntra sig själv. Helt enkelt att arbeta på sitt mentala förmåga men det är inte lätt. Det är inte bara händelser som jag ska förhålla mig till utan även andra människor. Jag utgår från att alla människor gör sitt bästa, utifrån sina förutsättningar men är man olika som personer så kan det krocka ändå. Då går ens egna mentala förmåga på högvarv vilket innebär att ytterligare energi går åt. Oavsett så hoppas jag på något bra utav detta!
Bredvid mig ligger världens sötaste bebis, en bebis som växer och utvecklas för var dag. Det är så mycket som händer för henne just nu att det är svårt att hänga med samt förstå att vi snart inte har någon bebis hemma längre. Snyft! Att se hennes glädje när hon kommer på något nytt eller upptäcker nya saker i sin omgivning är ljuvligt men samtidigt skriker och gråter mitt hjärta. Bebistiden är den bästa tiden, doften och myset och kärleken till ens barn är så stort. Så stort att jag tror inte det finns ord som kan beskriva de känslorna. Sambon vill inte ha fler barn och det gör mig ledsen, in i märgen. Självklart respekterar jag det men jag har mycket att bearbeta själv för att komma vidare. En stor sorg för mig. Normen är väl två eller tre barn och vi har sex gemensamma. Jag borde vara nöjd. Trots det känner jag mig inte klar. Kanske är det känslor som kommer med tiden, att det liksom behöver växa fram. Men just nu är det väldigt jobbigt.
Ni som läser och har barn, växer "jag är nöjd" känslor fram eller är det en känsla som bara uppstår?
Att få följa sina barns utveckling från bebis och uppåt i åldrarna är helt underbart. Varje ålder har både mindre trevliga sidor och väldigt trevliga sidor och allt däremellan. Är även väldigt fascinerad över hur olika barnen är trots samma föräldrar, och vad vi tror, ganska lika uppfostran samt lika grundvärderingar i familjen. De äldre barnen kan man hitta på en hel del med nu och de kommer med förslag och vi kan diskutera med dem på ett helt annat sätt. De båda är även på väg in i tonåren och det kan bli en spännande tid, så även skrämmande. Beroende på hur de tar motgångar och i vilket social krets de hamnar i.
Nu har klockan tickat iväg och John Blund knackar på dörren. Imorgon är en ny dag som bör innehålla en del arbete då jag som vanligt ligger ett steg efter. Men jag hoppas även att det blir en del gårdsarbete gjort. Det är mestadels helger som jag hinner arbeta på gården, på vardagarna är det fullt upp med så mycket annat. Men snart sommarlov...
Ta hand om varandra!
//Maria
