Stor familj

Jag har aldrig känt mej annorlunda bara för att vi valt att skaffa fler barn än normen men ibland funderar jag om det är antal barn och den ofrånkomliga rörelse som blir när vi äntrar ett hus som är orsaken till att vissa i vår bekantskapskrets slutat höra av sej. Eller är det så att någon av oss vuxna sagt/gjort något som vi inte är medveten om? Eller är det barnen i sej som är problemet? Dessa frågor funderar jag på, speciellt de sista dagarna då jag fått ett sms som jag inte riktigt kan tyda. 

Vi har människor runtomkring oss som vi tycker väldigt mycket om, Magnus är duktig att ringa medan jag brukar skicka ett sms till dessa för att hålla vår relation levande. Men som oftast blir det inget svar, detta har gjort att jag tillslut skickat färre sms till dessa och tänker "vänta" ut dem. Se om de hör av sej på ett eller annat sätt, men nej. Tyvärr hör jag inget alls om det inte är något speciellt ärende. Å då kan jag inte låta bli att fundera över anledningen! Har de för mycket med sitt eget att tiden och orken inte finns för att vårda en vänskapsrelation? Har jag sagt eller gjort något opassande? Är det jobbigt när vi kommer med fem barn? Har vi endast vuxit ifrån varandra? 

Svar får jag inte och det känns jobbigt! För HUR ska jag bete mej, låtsas som ingenting och köra på som vanligt eller ska jag dra mej tillbaka? Jag vill ju göra rätt! Vad har Du för tanke om detta?

Mamma och pappa kom ikväll och vi åt tacos tillsammans sen promenerade vi till Föreningshuset där brasan tändes och byn bjöd på fika, en lagom och trevlig tillställning.

Tack för ordet!

Otacksam

Kände mej otacksam idag, fy mej!

Jag känner mej i stort sett alltid tacksam för det jag har även om man många gånger saknar nåt. Dock är det ett ilandsproblem! Så länge man har mat på bordet och hälsan i behåll klarar man sej bra men samhället har blivit ett riktigt status samhälle. Å även jag har uppenbarligen trillat dit :( Försöker att intala mej lite nu och då att detta behöver vi egentligen inte eller att nej detta är inte barnen i behov av. MEN.... jag älskar att handla! Både till mej själv och till familjen och andra anhöriga vid jul & födelsedag. Plånboken brukar dock alltid styra. De sista åren då vi studerat och varit föräldralediga både jag och Magnus har pengapåsen varit väldigt liten och allt har blivit åtstramat vilket gjort det ännu svårare att prioritera rätt. Men barnen har alltid fått det som de är i behov av samt julklappar o födelsedagspresenter. Även deras kompisar har fått vid kalastider. Många gånger har vi kollat på prislappen men samtidigt är det ju tanken som räknas. Å samtidigt vill man att det ska vara en tanke bakom och inte nå smågrejer som blir nåt i mängden eller plastrappel som går sönder. Dessa faktorer är sååååå svåra att få ihop med minimaliska inkomster. Enligt normen är vi fattiga, FATTIGA!!!! Jag känner mej inte fattig men kollar man på inkomsterna så ligger vi långt under normalstrecket. 

När jag då tror/inbillar mej att andra har det bättre ställt förväntar jag mej mer tanke och en liten högre prislapp på en eventuell present. Fel tänkt av mej inser jag! Det är här otacksamheten kommer in. Att få ett paket och vara tacksam för det ska man vara! Men då värderingar och prioriteringar och föreställningar är olika blir det krock och då kan en groda hoppa ur munnen. Denna groda hoppade ur munnen på mej idag, förlåt! 

Vad tycker du som läsare? Hur resonerar du när det är dags för present, oavsett om det är till din käresta, dina barn, dina barns kompisar, kompisar, föräldrar mfl? Prislapp? Skulle vara kul att höra hur andra tänker?

Tack för ordet!

Skansholms utveckling

Det är svårt med en rubrik tycker jag så den skriver jag sist idag 😊

Igårkväll hade vi årsmöte i byn. Jag har varit på nåt tidigare men det är bara gammfolk så det är tråkigt med byns sammankomster. Sällan är det nåt för barnfamiljer och ungdomar. Fick dock veta att en, för mej stor fråga skulle dyka upp därför prioriterade jag att delta. 

Ca 200 M från oss är det en fotbollsplan, kallad Elofslund där två familjer i byn skulle vilja anordna en skoterkrossbana. Fem pojkar i byn kör och två av dem är sponsrade och tävlar på högre nivå, jättekul! Dessa ungdomar har svårt att träna då närmsta bana finns i Storuman, ca 9 mil enkel väg bort. Därför har denna idée födds. Idéen är bra då det satsas på ungdomar. Dock tycker jag att banan kunde göras på annat ställe. Närmsta hus med barn och djur är på andra sidan vägen, ca 50 meter. Redan idag låter det enormt från dessa maskiner och vi är störda som det är idag av bullret. Det körs mer eller mindre dygnet runt. Barnen vaknar och bullret överröstar alla naturliga ljud. När vi flyttade till byn så var det bla för att komma bort från alla ljud som finns på tätorten och nu har trafikmängden ökat avsevärt samt att dessa illa låtande och luktande maskiner förpestar min tillvaro. 

Dessa familjers vision är en motorklubb dit alla är välkomna, både i vår närhet samt utomstående. Och om jag förstått rätt så kan det innebära många fler personer som tränar på banan än bara dessa fem pojkar. Vilket gör att bullret blir ännu högre samt oftare. Samt ökad trafikmängd. Familjerna var villiga att ha restrektioner för tider på vardagarna men helgen tyckte de att då var det sak samma, då fick man räkna med att det lät. 

Hmm vi alla är olika med olika intressen och jag hoppas att denna fråga löses på ett bra sätt. Ev kunde det bli ett provår för att sen utvärderas. Är dock rädd att ger jag ett ok för det är det svårt att argumentera att det var en dålig idée sen. 

Ska iaf försöka kolla lite regler för detta. Hänsyn till djur och barn, buller nära bebyggelse, Jordbruksverket, miljö. Vad som är okej och inte. För det känns viktigt! 

Men blir det en bana så letar jag efter ett nytt hus och flyttar som det känns nu! Jag vill ha lugn och ro. Efter en vecka på jobb med mycket ljud och intryck behöver man tystnad, återhämtning i lugnet och det lär man inte få hemma längre!!!

Fortsättning följer! 

Påskdagen

Jaha då var dagen D kommen! Vaknade på en sida som varken va positiv eller negativ, mer som i moll. Stämningen var låg i stugan då alla visste att både moster och Pappan skulle fara. Trots det blev det  en lugn morgon (lugn för vår familj) spel för barnen och lite listor för mej. Älskar mina listor, speciellt när jag får bocka av saker som är gjorda 😊 

Moster, jag & alla barn utom Emanuel for på en skidtur över sjön och upp på skoterleden en liten bit. Gött 😃 Detta kan dock vara den sista skidturen för säsongen, lite sorgset men jag har kunnat åka mycket i år så jag är nöjd. 

När jag vet att Magnus ska vara borta en längre tid stänger jag av relationen på nå vis. Svårt att förklara men jag låter honom inte vara nära, det är lättare att ha honom på avstånd så blir det där "hej då" så mycket lättare. Tyvärr blir det omvänt för honom då han upplever mej arg och sur. Å hur kul är det att lämna oss då!? Bestämt mej förut att inte göra så här men tyvärr fastnar jag i ond cirkel ibland. Nu har han iaf farit och kommer hem om två veckor. Inte nåt jag kan göra åt det! 

Barnen är avis att han ska få flyga och bada i havet. Jag tycker bara det går en massa pengar till han och vi andra i familjen får ingenting, känns lite orättvist. Men hela hans utbildning har kostat en massa pengar och det visste vi väl men det känns lite orättvist när han far land och rike runt och har kul hela tiden medan jag drar det största och tyngsta lasset hemma med hus, hem & barn. Han kommer hem och gladeligen berättar vad han varit med om och jag lyssnar men har flera gånger svårt att glädja mej. Speciellt om min vecka varit tung. Nu skulle de testa att surfa de skulle bada i havet, vandra, utforska matkulturen mm Men men nån gång kanske det blir jag som får göra nåt kul! 

Sista natten i stugan, imorgon blir det utstädning och hemfärd. Saknar internet så det ska bli nice och kolla läget igen men annars är det skönt här i fjälle 😉

Fjälle 😊

Det är påsk och det innebär en fjäll resa. Tanken är alltid ledighet, semester, vila men resultatet blir som oftast bråkiga och tjatiga barn och viljan/önskan om renovering och inköp för att få en lättare samt smidigare tillvaro när vi är på plats.

Stugan är liten med betoning på LITEN!!! 

Detta är då rummet där allt sker! Bakom mej är det kök sen är det två små rum and thats it. Otroligt mysig stuga som har stoooor potential 😊 Dock är det väldigt frustrerande när det inte är vår stuga och den blir anpassad till en människa då jag skulle vilja ordna vissa saker som kanske inte är okej. Samt att jag skulle vilja arbeta lite fortare än plånboken vill! Men "Rom byggdes inte på en dag" men jag vill!!!! 

Tänk att kunna ringa snickare så hen fick ordna med riktning av golv och inläggning av golvvärme samt nytt golv. Nytt kök som inte behöver kosta så mycket men mer praktiskt samt lätt städat. VVS skulle gärna kunna göra ett handtag för mer praktisk lösning i dusch/toan. Ja som du läser är det lite pengar i detta 😁😔💰 

Det första som måste göras nu iaf är att bygga om garaget till stuga. Då får vi mer plats och vi har fått lov att göra som vi vill 😊 Dessutom kanske vi kan ordna mer praktiskt för storfamilj samt kunna lämna saker kvar ist för att packa precis ALLT! 

Nu drömmer jg vidare i min frustration över för lite pengar, tid och kunskap! 

Nu middag! Gulaschsoppa! 

Födelsedag!

Ja då har barn nummer fyra blitt 3 år! Vet inte hur många gånger jag säger och skriver det, men fasen vad fort det går! Han är supernöjd, bla fick han en balanscykel som blev väldigt poppis. Han har testat både utomhus och inomhus. Han har även bara gått och lett cykeln med ett stort leende :)

Som vanligt arbetar Magnus, han har några tuffa veckor både bakom sej och framför sej. Han fixar det bra men han tycker det är jobbigt att sova/bo på andra ställen samt leva i en ryggsäck/bil. Han hinner aldrig packa ur och få undan saker och ting utan han flänger bara hit och dit! Men men snart så är skolan över och livet kommer väl återgå till det normala igen. Dock kanske inte helt normalt då han förhoppningsvis får lite jobb som guide i fjällen. Blir väl lite pendling men men han får göra det han trivs med så det blir bra :)

Jag har börjat söka jobb samt planera inskolning för Vidar. Det sker ju inte förrän i augusti men det skulle vara skönt att veta lite mera innan alla går på sommarsemestrar. Var på friskolan och presenterade men i veckan och det besöket var faktiskt väldigt positivt. Jag har en stor tumme att jag får någon tjänst där. Samtidigt blir jag nervös när allvaret snart startar. Hur ska jag klara detta!? Ansvar för en klass och deras utbildning. Planering, dokumentation, rutiner, fortbildning, föräldrarkontakt, möten, ämneskunskaper..... Puh ja listan kan göras lång. Men samtidigt är vi nybörjare från början och man måste väl få känna sej osäker, eller?! Känner att vissa delar saknar jag i utbildningen, som tex när jag får en klass på hösten, hur börjar man? Det finns hur mycket som helst att fylla dagarna med, där finns ingen oro. Men allt ska följa en röd tråd samt kursplaner och skollag. Rätt saker på rätt plats och i rätt ordning! Men det löser sej garanterat när man är på plats. Hur som så ser jag fram emot att jobba, känner mej väldigt taggad och motiverad. Det ska bli KUL!!!!

Ikväll har jag fått en del småfix gjorda och känner mej nöjd, nu väntar nattrutiner och djurskötsel :)