lördag 29 februari 2020

Oro inför framtiden

Hej!
I vår kommun ligger förslag om att lägga ned två stycken byskolor. Förvaltningen har rekommenderat att INTE lägga ner då risk och konsekvensanalyserna fann så pass många olika negativa konsekvenser. Trots detta envisas kommunstyrelsen att ge i förslag till kommun fullmäktige att verkställa detta beslut. Vi är många föräldrar som funderar på hur kompetensen ligger till? Vill man som politiker utöva en sorts makt eller är det ett principiellt beslut? Utbildningsnämnden hade faktiskt funnit andra sparbeting men det spelade inte någon roll.

De ledande partiet är socialdemokraterna och de verkar i dagsläget stå för en nedmontering av samhället/välfärden, inget utanför den direkta tätorten ska vara kvar. Centralisering på hög nivå, precis som på riksnivå. Vi stackars människor som är längst ut på snöret har inte mycket att säga till om, men inför nästa val ska jag bannemig ta fram alla artiklar och påminna folket vad som hände. Hoppas på en bättre och klokare majoritet. Denna resa kommer jag aldrig glömma!

Vi har arbetat i ett föräldrainitiativ under dessa veckor med siktet inställt på att påverka politiken så mycket som vi bara kunnat. Tror vi har lyckats ganska bra trots allt. Vi har fått all media att göra olika reportage och artiklar. Detta är jag stolt över! Vi har yttrande frihet i landet och vi har en demokrati som ska ge oss möjligheter att påverka.

Parallellt med vårt arbete mot politikerna har vi lämnat in en ansökan till Skolinspektionen för att starta friskola. Å det gillar inte sossarna. De kommer göra allt för att sätta käppar i våra hjul och vi gör det samma!

Jag vill kunna tro på en levande landsbygd, små enheter och en förståelse att våra barn är olika och därmed har olika behov. En del behöver små enheter och en del större. Vi är en helhet, landsbygd och tätort och behöver jobba tillsammans, inte emot varandra. Jag vill åter se framtidstron hos barnen och känna den själv. Nu är det bara strider om allt.

På måndag tas beslutet, antingen blir det glädjetårar eller sorgetårar!



lördag 15 februari 2020

Barnen, vår framtid!

7,5 miljarder till kommuner och regioner
5 tidigare, nu 2,5 till
M lägg välfärd ist för friår
S välfärd
Anställa undvika uppsägning

Efter de sista veckorna har så många saker hänt, alla känslor som finns har känts, allt från arg till ledsen. Mycket kunskap har förvärvats. Kunskap som jag aldrig trodde jag skulle skaffa mig, en resa som jag aldrig trodde jag skulle resa. Men hela denna resa har varit både jobbig och spännande. Kunskap är ju inte tungt att bära.

Resan började i höstas då Vilhelmina Kommun la fram förslag som innehåll en avveckling av två byaskolor. Två stycken byaskolor som har hög behörighet bland lärarna, positiva rapporter från Skolinspektionen samt elevenkäter, de håller budgeten m.m. Alltså, två stycken välfungerande skolor. Föräldrar gick ihop från de båda skolorna och började föra samtal om hur vi kan gå vidare. Skrivelser skrevs och lämnades in, protestlistor delades ut och många invånare skrev under och media kontaktades. Det fanns en stor drivkraft och ett stort engagemang.

Det ena  ger det andra som ger det tredje och vips så var en ansökan till Skolinspektionen inlämnad om att få starta friskola! En förening bildades i samma veva då det krävs för att kunna skicka in en komplett ansökan. En otrolig drivkraft med mycket god samverkan och samhörighet visades. Orden; tillsammans är vi starka fick en helt annan innebörd och förståelse. Det stämmer verkligen, Tillsamman är vi starka!

Nu inväntar vi besked från Skolinspektionen.

Anledningen till att Vilhelmina Kommun hamnat här är många, vad som egentligen är sant och inte kan inte jag avgöra. Min uppfattning är att det finns politiker som går i gamla hjulspår och har mycket svårt att titta utanför boxen samt att det finns politiker som vänder kappan efter vinden samt de som försöker se andra möjligheter att göra dessa besparingar. Det är oerhörda summor pengar som ska sparas, egentligen helt orimliga sådana. Om jag förstått rätt så handlar det även om det politiska läget på riksnivå. De ger kommunerna ökade krav men samtidigt ger de inga resurser för att möjliggöra dessa krav. Detta rimmar ju otroligt dåligt, hur man kan ge olika krav att genomföra men samtidigt inte ge några resurser eller möjligheter? Skatteutjämningssystemet och den kommande prislappsmodellen handlar om antalet invånare, en kommun med färre invånare få således en mindre summa pengar jämfört med en kommun med större antal invånare. Om jag förstått rätt!

På detta sätt får Vilhelmina kommun inte så många kronor och då har vi dessutom ett geografiskt läge som vi inte kan göra så mycket åt utan det behöver vi förhålla oss till. Om barnen ska slippa åka flera mil varje dag för att kunna gå skola behöver kommunen har flera skolor i bruk och självklart kostar en mindre enhet en större peng. Men vi har skolplikt i Sverige och barnen har ingen möjlighet att välja skola, de får gladeligen gå på den skola som finns.

I min familjen har vi barn med behov, de klarar inte av för många människor runt omkring sig. Ska de känna sig trygga och lära sig något krävs små enheter med få relationer till andra. Då först kommer de må bra och kunna lära sig något. Där de går skola idag, en av dessa nedläggningshotade skolor, ser man mina barn, de gör anpassningar och vi har mycket god kommunikation. Dessa ting gör att mina barn går på skolan och gör sitt bästa. Men hur blir det om deras skola kommer läggas ned och de hamnar på en mycket större skola? Vad händer med deras mående, vilja och motivation att gå i skolan, hur trötta kommer de vara när de kommer hem, måste de få anpassad studiegång för att orken tryter? De kommer vara hemifrån från kl 8-15 från att de är sex år gammal.

En klump i magen växer för varje dag som går, hur kommer det blir?

Allt går fel dagen

Vilken dag, en dag som testade mitt tålamod. Tror flertalet i familjen vaknade på sisådär humör, men en lugn skön frukost med ett härligt samtal men göbben inser vi båda att Papiu åter igen har smitit! De två äldsta och jag gick genast ut och ropade och gick åt varsitt håll men ingen hund. Tog bilen en sväng runt byn och tillslut så såg jag Herr Smitare, stannade bilen och lockade in honom. Alltså denna hund, han vinner varje pokal i rymning!

Pga av detta så gick vår dagsplan i stöpet, det tog närmare en timme att fånga in honom. Oplanerat så for även de två äldsta men en kompis till slalombacken, så det blev att laga snabb lunch så de skulle hinna få i sig något. Revidering av dagsplanen skedde. Jag fick ett tyngre last på släden än vad hundarna egentligen orkar men tänkte att vi tar det lugnt med flera pauser och så kan jag även hjälpa till att sparka. Men sonen som inte är så van att skida höll på att ge upp så det blev att lasta släden ännu mera. Efter en tung och tjorvig tur i orörd skogsterräng så var vi ändå framme vid vårt mål. Puh tänkte jag, på hemvägen är det bara två yngre barn på släden men tji fick jag. Ett par skidor hade gått sönder på vägen så jag gatt ha tre barn på släden hem! Vilket är en omöjlighet i det spåret vi kör. Hade det varit en skoterled, trampad och sladdad hade det inte varit något problem men i vårt egen trampade skidspår måste släden vara lätt packad, annars skär vi ner i snön och då blir det stopp. Så det tröttaste näst yngsta barnet fick kämpa på skidorna till vi kom till skoterleden, där bytte två barn plats och det tidigare skidåkande barnet fick åka släde och barnet med de trasig skidorna fick gå hem. Men nu bar snön honom i alla fall.

Så många saker som inte blev som tänkt idag men hundarna arbetade fantastiskt bra, de lyssnar bättre och bättre för varje tur vi tar. Denna vecka har jag använt dem för att köra materiell till vintern lägerplats, men imorgon hoppas jag på en tur på skoterleden så de blir en lättare tur.

Poppa popcorn och melodifestivalen väntar!

Ha en fin kväll!