En månad kvar!

Nu är det bara en månad kvar till julafton, nice :) Vi kommer inte hinna det vi vill och önskar men så får det bli iår och troligen nästa år eftersom jag är själv med barnen hela veckorna och två dagar per vecka är inte mycket då man vill så mycket... Julen kommer och det viktigaste fixar man!

Idag var det julmarknad i Saxnäs :) Snön ramlade ner från himmelen, blötsnö men iaf snö. Skogen blev så där härligt vit och vägarna likaså. Marknaden var urmysig, det enda en hungrig människa saknade på em var något att fika som inte innehöll en massa socker. Mycket folk och så hade tomten skickat två medhjälpare till barnen, de fick varsin godis/fruktpåse :)

Å så skönt det är att åka upp till fjälls, önskar att vi kunde få lös en helg att fara upp till stugan men det är ju alltid något som ska fixas och donas med hemma och så är det en så liten stuga att barnen kliver på varandra och tycker att det är ganska jobbigt. Vilket resulterar i mycket bråk och tjafs. Man skulle vara rik och kunna göra iordning vår lillstuga och köra upp den så hade det blivit mer utrymme. Men men förhoppningsvis blir det bättre nästa termin när jag läser mindre.

Nu blire marknadsgodis!

Jag är inte riktigt klok

Å herregud vad i hela friden har jag gett mej in på???? Letar fler poäng inför min lärarexamen och kom på den geniala ideen att läsa Tillämpad IT i skolan..... Jätte intressant men jag skulle nu behöva en privat lärare på hemmaplan. Begrepp som jag hört talas om men inte gett någon eftertanke överhuvudtaget ska jag nu plugga in på engelska (som jag är ganska usel på). Å dessutom göra en massa praktiska saker, vilket är kul när man inte känner sig stressad och har en gnutta kreativitet att plocka fram, hahaha. Ska som första uppgift göra en presentation av mej själv som ett videoklipp i Youtube, något av deras kreativa möjligheter. Begripper ju inte skillnaden mellan dessa tjugofem olika alternativ.

Jaja, det blir nog bra innan slutet :) Hittade ett bra citat i en bok som heter Lösningsinriktad pedagogik som jag bjuder på idag! Vilket jag SKA tänka på med mina IT upg:)

Trevlig dag!

"Tänker man problem - skapar man problem!

Tänker man möjligheter - skapar man möjligheter!

Tänker man att man inte kan - så kan man inte!

Tänker man att man vågar - så vågar man!

Tänker man att man förlorar - så förlorar man!

Tänker man att man är lycklig - känner man sig lyckligare!" (Måhlberg K, Sjöblom M. s 104)

Främling :(

I förra veckan hände något som jag (och antaglingen flera) inte trodde skulle hända i vår lilla bygd. En bil stannade vid vägkanten där en flicka gick. Chaffören försökte locka med sig flickan. Flickan sa nej men mannen fortsatte att locka och blev tillslut arg/irriterad. En liten bit längre bort gick flickans syster och några tjejer till. De hade uppmärksammat bilen och sprang emot den ensamma flickan samtidigt som de skrek "spring därifrån". I detta fall slutade det lyckligt, chaffören körde vidare och tjejerna gick till bussen som de var på väg till. Det handlar om en mörk combi bil, relativt ny.

När dessa tjejer kom hem och berättade för föräldrarna vad som hänt blev det en polisanmälan.

Tänk vad en tidigare trygg tillvaro kan förändras så snabbt! Informationen gick snabbt ut till lärare och därmed den berörda skolan. Hur informationen sen går vidare vet jag inte, men jag hoppas innerligt att ALLA skolor i vår Kommun samt i närliggande kommuner samt förskolor/dagbarnvårdare blir informerade eftersom vi måste tala med barnen, vikten av att ALDRIG följa med en främling oavsett vad denne har för lockelser och hur denne talar.

Jag kan dock fundera på hur dessa tjejer mår? Vilka tankar har de? De är så pass stora (mellanstadiet) att de är fullt medvetna om vad dessa främlingar är kapabla till. Vad gör skolan? Får de extra stöttning att komma tillbaka till skolan? Skäms de för det som skede? Hur reagerar kompisar?

Dessa tjejer är starka och modiga, de såg till att hjälpa varandra, de var snabbtänkta!!! Bra gjort tjejer :)

Det som är läskigt just nu är att frågan, När dyker han upp igen & var? Vilken familj blir nästa?

Ber Er alla att dela denna blogg, prata med nära och kära och speciellt era barn!!! Alla måste få veta, både de som är direkt påverkade men även de indirekt påverkade.

Ta hand om er och ge varandra en extra kram <3 p="p">

Mer tid & ork efterfrågas

Vad gör man? Ja ställer den frågan till mej själv flera gånger varje dag, testar olika strategier, belöningssystem, avdrag av veckopeng men inget hjälper ta mej fan!!! Jag blir tokig!!! Om jag får beröm är det väl bara tacka och bocka och känna glädje att jag lyckats med något även om jag kanske inte alltid håller med. När ska barn lära sig detta??

Samuel har lärt sig läsa och han är jätteduktig men han vägrar inse det själv! Likaså matten fungerar skitbra, han kan läxan jämt och guldstjärnorna i läxboken ökar för varje vecka (jag hjälper han inte). Men ändå kan han ingenting (enligt honom själv)!!! Hur ska jag få honom på andra tankar? En annan sak jag (vi) berömer och uppmuntrar honom till är att han gör bort läxan på måndagar då han är som piggast, vilket han alltid gör utan protest,  oftast med glädje kommer han viftande med läxboken och kör igång och behöver han hjälp så frågar han. Men detta självförtoende.... behöver utbilda mej till barnpsykiatiker för att kunna hjälpa honom. Han är ju superduktig i skolan, inget problem alls :)

Besviken!

Ett dilemma som vi (föräldrar) har är att sonen mer än gärna vill leka med en kompis och vi ringer denna kompis flera gånger om men det går aldrig. Antingen svarar de inte i telefonen trots mobil och de ringer aldrig upp, när jag frågar så sägs det bara "mm det var konstigt, då var vi hemma". Eller så svarar de men meddelar att det inte går idag eftersom det är ditten och datten som ska göras eller att de ska bort. Ja självklart kan det vara på detta vis, att periodvis går man om varandra, men i två års tid har det varit ungefär samma visa nu. Om jag inte är ute och cyklar så har kompisen ringt en eller ett par gånger under dessa år. De gångerna har jag släppt allt och låtit barnen lekt! Rätt eller fel?

Man kan ju undra om det är kompisen som inte vill leka eller om det är förälderna som avgör eller är det så enkelt att kompisen egentligen inte gillar att leka med sonen? Hur det än är så känns det förgävligt att det är så här, varför kan man inte vara ärliga mot varandra? Kan inte den andra familjen säga som det är, oavsett vad det är, istället för att förhala allt på framtiden. Det är inte kul att se sonen bli ledsen gång på gång och känna sig besviken och ledsen samtidigt som jag inte kan säga mycket till tröst. Visst är detta en lärdom som sonen måste lära sig och till slut kommer han inte vilja ringa själv eftersom han blir sviken gång på gång. Men just nu känner han sig troligast väldigt ensam då syster yster har kompisar som ringer och hon far och flänger och sonen blir nästan alltid hemma, ledsen och övergiven. Jag försöker föreslå andra men det är just denna kompis han vill leka med. Vad ska jag göra & säga? Maktlös känner jag mej.

Jag tror nämligen inte att detta dilemma egentligen ligger på barnen utan på oss föräldrar, speciellt den andra familjen eftersom jag misstänker att de ogillar våra regler och uppfostran. Men måste sånt gå ut på barnen? Jag kräver inte "våra" regler när jag far med barnen någon annanstans och jag kan inte frångå våra regler när barn leker här hemma. Resonerar jag fel, ge mej argument och tankar isf!!!!

De har lovat flera gånger, senast i fredags att de skulle komma förbi eller höra av sig, men nej. Och sonen väntar och väntar och hoppas....

Förslag om vad jag kan göra emottages tacksamt!