Galen tanke...

... eller är det inte det? Igår var jag och fikade hos en god vän och vi sörrade om ditt och datten medan barnen lekte. I ett samtal så kläcker hon en ide som jag i stunden finner helt super galen. Men nämnde vad som sagts till göbben hemma och han tyckte kanske inte att den var lika galen. Så nu har jag grubblat och tänkt samt vridit fördelar mot nackdelar och inser att nej, iden är nog inte så galen trots allt. Det är faktiskt något som går lite hand i hand med mina värderingar och vision om framtiden. Så nu har jag bestämt att jag ska ägna denna ide lite mer tid och så får vi se vad som händer.

Sigrid har inte sovit på ca en vecka nattetid ordentligt. Hon kan vakna och vara väldigt orolig och vill inte ha mat men vill heller inte sova och hon blir bara arg när jag trugar i henne ett bröst eller en tutte. Själv vill man bara sova och jag tänker inte riktigt klart. Nu har jag nått min gräns för vad jag orkar så ikväll gav vi henne mera ersättning, tror ni hon åt? Nej, hon åt sina 60 ml och inte en droppe till så vi står i alla fall på samma ställe. Nu ligger hon och trätt i sin fina faders knä och gör honom tokig.

Solen har lyst hela dagen och det har varit så varmt och skönt ute så dagen har tillbringats utomhus. Än ligger en massa snö kvar men har gått ett varv och plockat lite skräp, vi har eldat lite ris, myst med hönorna och ammat så klart! Satt på lillstugans bro och där reflekterades solen så pass mycket att jag kunde sitta i kortärmad tröja en stund, vilken härlig vårkänsla.

Nu blir det att hoppas i sängen och hoppas på det bästa, imorgon är det lördag och ledigt för hela familjen så kanske man kan sova mitt i dagen en sväng...

//Maria

Inspiration!

Sociala medier är riktigt bra när det gäller att kunnas inspirera andra och bli inspirerad själv. Efter en bild med text på Instagram för några dagar sedan där mamman i familjen nattade sina barn i vagnen på kvällen med en prommis, tyckte detta lät himla bra. Inte tänkt den tanken alls. Vi är numera två hemma på kvällarna så ska försöka ta mig en sväng om på kvällarna med Sigrid i vagnen. Även om hon inte sover vidare sen så får hon en nypa frisk luft, sova en sväng så hon orkar äta mer sen och jag får lite väl behövd rörelse. Ikväll blev det ca fem km härlig prommis med nya vagnen. 

 

Tutek Turran heter vagnen. Två prommisar har jag testat och den känns riktigt bra. Sigrid ligger bra med gott om plats. Och det är så kul att en av våra barn får en liggdel, de andra barnen har haft sittdelen bara. Vilket också har fungerat väl men inser fördelen med liggdelen. 

Ett annat plus är att man rensar huvudet och kan reflektera över dagen, vilket är nödvändigt då de flesta dagarna går fort och man hinner inte alltid stanna upp. Jag har inte riktigt accepterat allt tjorv som varit under vintern heller så jag bearbetar mycket vid mina promenader. Sigrid tjorvar än med vikt och mat och tiden hon är själv. Sjätte barnet och hon är olik de andra ganska mycket. I både beteende och utveckling. Så mer prommisar kommer bli bra. 

Ett barn tältar inatt, våra barn älskar att tälta samt sova ute. Är tacksam för det! Det är sådana minnen de kommer ha med sig resten av livet. Lite vardagsäventyr med spänning. Påsklovet har givit flera tältnätter samt trädkojesovning. Äldste sonen har byggt en trädkoja en bit upp i trädet och där la sig två av barnen under bar himmel. Den äldste var så nöjd o sov så bra att han skulle flytta dit! 

Nu är det dejt med John Blund som väntar!

Tacksamhet!

Sista veckan har mina tankar gått till en familj som förlorat sitt först födda barn, en jättefin liten tös som valde att flyga iväg till änglarna. Jag kan knappt ana hur föräldrarna känner sig nu. Det måste vara det värsta som en förälder kan uppleva. Jag hoppas innerligt att de får den stöttning och hjälp som de är i behov av. Familjen står oss inte nära men mina tårar har runnit  för deras skull då jag försökt tänka in mig i deras situation. Ingen förälder ska behöva begrava sitt barn! All kärlek, styrka och mod till Er!

Samtidigt känner jag en otrolig tacksamhet för att vi har alla våra sex fina älskade barn hos oss. Friska och krya. Att ta tillvara på dagarna med barnen känns ännu viktigare, att prioritera vad som är måste göras och bör göras och vad som är viktigt för familjen i detta nu. Tiden går så fruktansvärt fort och jag vill inte sitta på äldre dagar och ångra saker utan jag vill kunna se tillbaka på mitt liv och känna en trygghet i att jag gjorde rätt utifrån den dagens förutsättningar.

Att leva i nuet tycker jag är svårt, jag tränar varje dag på det och ibland går det bra och ibland mindre bra. När man som vi är en stor familj behövs det planering och ordnas med logistik emellanåt för att vardagen ska fungera väl. Men visst finns det saker som skulle kunna vänta på bättre dagar som jag ändå envisas med att göra. Ibland för min egen skull, för att må bra själv.

Idag ska jag eventuellt titta på en ny barnvagn. Vi har flera vagnar hemma men ingen som är toppen bra att styra. Endast syskonvagnen som är bra men det är så konstigt att styra den när det bara är Sigrid som ligger i den. Å singelvagnarna vi har är gamla och inte hela. Blir så irriterad varje gång jag är ute på prommis. Samtidigt är det en onödig kostnad då det är sista bebisen i familjen, om sambon får bestämma, men vill skämma bort lillan och mig själv nu. Om jag inte gör det misstänker jag att ångern får sätta in senare i livet. Det finns en hel del saker jag ångrar redan nu i beslut som tagits därför vill jag verkligen känna in vad jag känner och upplever och försöka göra det rätta! Som ett försvar är att vagnen var väldigt fin på bilderna och den var inte fruktansvärt dyr och lite använd.

Ta hand om varandra!

//M

Amning

Ett känsligt ämne, i alla fall för mig! Jag har alltid velat amma mina barn och har fått kämpa så in i norden för att få det att fungera. Med äldsta sonen fick jag pumpa som en tok och ge honom i flaskan eftersom han hade förstorade halsmandlar och problem med polypen vilket gjorde att han hade svårt att andas när han åt. Trots detta lyckades vi i ca 8 månader. Fyra nästkommande barn ammades också men vi fick kämpa som tusan. Bröstpumpen var min bästa vän med två av dem, med två fick jag det att fungera ändå. Nu med vår yngsta dotter blev det mer än kämpigt. Blod, svett, tårar, uppgivenhet, nu ger jag upp känsla och en kämparglöd som jag inte visste fanns. 

Allt började med kraftig mjölkstockning som blev i båda brösten med dubbla penicillin kurer och ett par dygn med intravenöst. Sen började återhämtningen för kroppen efter förlossningen och sjukdomstiden, både fysiskt och psykiskt. Jag tyckter att jag missat hela dotterns första tid som är bland den bästa. Tog väldigt lite foton och orkade inte riktigt vara nära på ett medvetet sätt. Jag hade alltid henne i famnen och vi myste av bara den men jag var inte fullt närvarande på grund av sjukdom. Detta gör att jag inte har så många minnesbilder som jag har med de andra barnen och detta är en så stor sorg att jag har svårt att förklara hur jag känner. Tänker på det dagligen och ibland fäller jag några tårar. Dottern kommer inte minnas detta så det är ju jag som måste arbeta med detta. Klurar på lite terapi arbete om detta senare. 

Fick erbjudande av läkaren på lasarettet att avsluta amningen men valde att svara nej. Istället köpte jag mig en pump och har sedan pumpat som en tok, minst 3-4 gånger per dag från början till idag ingen gång eller bara en gång. Hon har ammat hela tiden med hjälp av en amningsnapp men idag tar hon bröstet utan. Det är bara två tre månader jag kunnat lita på brösten och henne och jag behöver inse att det är väldigt bra jobbat med tanke på hela denna resa. 

Nu är hon precis fyllda fem månader och har ändrat sitt matbehov ganska mycket. Hon vill ha mer mat!  Hon har svårt att komma till ro och sova i och med det. I denna tid blev jag även magsjuk och problemen med att öka mjölken blev svår. Nu har hon fått en massa ersättning de sista två veckorna och jag gillar det inte! Tacksam att det finns ersättning men vill inte ge det. Innehållet är inte naturligt alls. 

Så med ytterligare en sorg att bearbeta tar jag an pumpen igen och ökar antal pumpningar och hoppas nu att mjölken kommer igång efter denna magsjuka så jag slipper ersättningen. Nu är ju dottra så pass stor att vi har börjat med smakportioner och hellre det än ersättning. 

Ja det är jobbigt när man inte kan styra över allt här i livet. Fler händelser att bearbeta och som gör att jag emellanåt är väldigt ledsen. Vill ha en revanch men jag är ensam om det, haha. Kämpar på med amningen några månader till, det känns så extremt viktigt. Tre av barnen har jag ammat väldigt länge och jag hoppas att dottern vill göra detsamma! Mitt mamma hjärta önskar det!