Skärmtid

Har observerat mina barn och rannsakat mitt eget beteende mer kritiskt när det gäller skärmtid och hur barnen pratar med varandra, våra tålamod och toleransnivåer ett tag. Under lärarutbildningen läste och diskuterade vi också detta och eftersom jag är intresserad av både teknik och barn kommer jag lite nu och då över artiklar som rör ämnet. Har även haft diskussion angående skärmar och den farliga strålningen med kunnig person.

De sista dagarna har vi varit ganska sjuka och ingen har direkt orkat göra något alls, även jag. Då har det varit ett ypperligt tillfälle att reflektera över tillvaron. När äldsten sitter framför skärmen, oavsett vilken, blir han ofta bråkig, sur och tvär. Han skriker och bli ibland fysiskt elak. Jag skyller på skärmen eftersom han inte påvisat sånt beteende INNAN skärmtid. Magnus har inte riktigt trott på mej men efter alla mina noteringar har även han börjat observera detta. På de andra barnen syns det också, men inte riktigt på samma sätt. De kan bli småsur en stund men sen går det över, medan Samuels beteende kan hålla i sej länge, ibland resten av dagen. Detta är oavsett om de suttit 10 minuter eller 60 minuter. Min gissning är att de bli sur för att de måste sluta trots att de inte riktigt känner sej färdiga med det de gör. Men framför allt all information och input de får samt strålningen. Hur ska dessa små liv kunna sortera och kategorisera allt de ser och hör, en del saker är ju inte ens barnvänligt som t.ex. youtube där det ploppar upp både det ena och det andra. Det är inte alltid frågor och funderingar kommer just då, utan det kan komma senare och då har barnet redan hunnit fundera i tystnad om det. Hur påverkar det barnet? Dålig sömnbrist, oroliga, hyper, otrevliga, bråkiga.... Ja vad vet jag.

Rastlösa barn som inte vet vad de ska göra har jag hemma lite nu och då. De äldre oftare än de yngre. Å det är de äldre som sitter mer framför skärmen. Upplever att fantasin och kreativiteten har blivit sämre ju äldre de blivit, de vill ha mycket serverat på silverfat. Vad de ska göra, behövs det något så ska det också serveras, när detta inte sker blir det diskussioner. Att gå ut och leka med vilja och önskan händer mer sällan. Det är vi vuxna som säger, nu går vi ut! Hur ser det ut hemma hos dej?

Dessa dagar då vi varit sjuka har alla skärmar varit svarta, inget har startats. Det har resulterat i barn som varit med varandra, de har lekt, busat och spelat vanliga spel. De har samtalat med varandra i vanlig samtalston, ingen har skrikit. Tonen mot varandra har varit jätte bra. De har skrattat sej dubbelvikt och tårarna har runnit av alla skratt. Ljuvligt att se! Molly uttryckte sej så här.
Mamma, vilka mysiga dagar vi haft!
Och jag håller med henne, de bästa dagar vi haft på länge.

Idag är vi hemma och lediga hela familjen. Emanuel och Samuel leker uppe och jag ser ingen tendens till avslut på leken (jag var uppe just då), men när pappan startade Spotify så avslutade de leken och gick ner. På en gång. Sen satt hela onghögen framför Spotify! Vissa saker verkar barnen vara magneter till men det är inte alltid nyttiga grejer. Idag måste barnen lära sej hantera teknik och dess positiva och negativa sidor eftersom samhället ser ut som det gör. Men det svåra är nu att hitta en balans mellan den nyttiga och den mindre nyttiga skärmtiden/ingen skärm alls. Jag varken kan eller vill förbjuda barnen till Spotify, youtube, spel och TV men på något sätt måste jag hjälpa dem att förstå att det finns så mycket annat att göra än att titta på dessa skärmar, att hjälpa dem hitta strategier över hur de ska bete sej. Lära dem vad strålningen kan innebära för människans hälsa. Att det är den som bla gör att de blir röda och varma i ansiktet efter en stund framför datorn. Att den kan öka risken för cancer.

Och framför allt, förändra MIN skärmtid. Mindre skärmtid ger mer kvalitetstid och mer till för de intresseområden jag har! Å kanske kan man bli mer hälsosam själv också ;) Eftersom skärmen stjäl tid av en utan att man märker av det.

I detta hus ska jag göra försök till förändring. Tjatat om egna mobiler kommer fortsätt för de kommer inte få någon, på läääääänge!

Avslutningsvis, ibland kanske det är bra med sjukor så man tar sej tid för lite djupare reflektioner :) Nu släpper jag skärmen för nu och hoppas att Ni som läst fått en tanke!

//Maria