Igår var två av mina barn med skolan på en längre resa. Enkel väg är det ca 25 mil, en lång resa för de flesta men särskilt för ett barn som går i 3-5:an. Det var två skolor från kommunen som åkte. Mina barns skola har en allmän uppmuntran till att inte använda mobiler på skoltid vilket jag uppskattar. Det är bättre att barnen lär sig kommunicera och vara tillsammans, sitta och titta på en skärm kan man göra när man känner sig trött och då man är i sin ensamhet. Den andra skolan har ett helt mobilförbud, de lämnar in sina telefoner till läraren på morgonen, om jag förstått allt rätt.
Igår på denna bussresa hade ändå flera av barnen både mobiler och plattor med sig. Förstår varför, de som har en egen telefon har något att sysselsätta sig med och resan kan upplevas lite kortare. Det visades även film på resan. Men då har vi de barn som inte har någon mobil eller surfplatta, hur känner sig dessa barn tro?
I vår familj har vi tagit beslut att barnen får köpa sin egen telefon när de känner att de har råd eller att de vill ha eller känner ett behov av det. Hittills har ingen av våra barn valt att lägga pengar på detta då de har annat att lägga sina pengar på. De vill hellre leka och prata med sina vänner. Men i en ovan nämnd situation blir det väldigt snevridet. De blir helt utanför gemenskapen, jag vet dock att fler familjer har tagit samma beslut som vi och hur de barnen upplever/känner sig vet jag inte.
I en sådan här situation kan man tänka, var försvann "en skola för alla" och "ska jag behöva ändra det jag tror på för samhället/alla andra"? Samtidigt förstår jag att det är lättare att motivera en sådan här lång resa med lite muta eller belöning, lärarna gör faktiskt en uppoffring för barnen då deras arbetsdag bli längre samt att det kräver en hel del planering före resan samt att det ansvar de bär hela dagen. Jag uppskattar verkligen att de for men det är ledsamt när barnen kommer hem och är besvikna samt arga. Till saken hör även att ett av barnen konstaterade att det var orättvist men att hon var nöjd med resan ändå och när vi pratat en stund om livet och att det inte alls är rättvist så släppte hon detta. Däremot har jag ett barn som har problematik när det gäller rättvisa och han kan inte släppa taget om en sådan här grej utan måste ventilera detta en längre till. En sak som han lägger på sin redan stressade och jobbiga vardag. För honom hade det nog varit bättre att vara på skolan och arbeta, som en vanlig dag. Vilket han även uttryckte! Då hans rutiner och vanor förblev lika. Samtidigt som han måste pushas mycket för att våga testa och uppleva annat än hans vanliga vardag.
Att vi tagit detta beslut om mobiler är kort och gott att ingen av oss föräldrar tror på att barnen mår gott av en massa skärmtid och vi vet av erfarenhet att man fastnar väldigt lätt framför en skärm och kan då tappa tidsuppfattningen. Skärmen triggar huvudvärk/migrän (vilket en av mina barn har problem med), mycket stimuli som ska organiseras och tas om hand i hjärnan, näthat, mobbing och andra konflikter m.m.
Dessutom hade den andra skolan uppmuntran barnen till att ta med godis vilket mina barns skola nekat till. Så två olika faktorer som gjorde saken orättvis igår. Idag har jag mailat till mina barns lärare och frågat hur deras diskussion gått innan resan. När jag får ett svar på det är det så mycket lättare att prata med sina egna barn.
Ha en bra dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar