Amning

Ett känsligt ämne, i alla fall för mig! Jag har alltid velat amma mina barn och har fått kämpa så in i norden för att få det att fungera. Med äldsta sonen fick jag pumpa som en tok och ge honom i flaskan eftersom han hade förstorade halsmandlar och problem med polypen vilket gjorde att han hade svårt att andas när han åt. Trots detta lyckades vi i ca 8 månader. Fyra nästkommande barn ammades också men vi fick kämpa som tusan. Bröstpumpen var min bästa vän med två av dem, med två fick jag det att fungera ändå. Nu med vår yngsta dotter blev det mer än kämpigt. Blod, svett, tårar, uppgivenhet, nu ger jag upp känsla och en kämparglöd som jag inte visste fanns. 

Allt började med kraftig mjölkstockning som blev i båda brösten med dubbla penicillin kurer och ett par dygn med intravenöst. Sen började återhämtningen för kroppen efter förlossningen och sjukdomstiden, både fysiskt och psykiskt. Jag tyckter att jag missat hela dotterns första tid som är bland den bästa. Tog väldigt lite foton och orkade inte riktigt vara nära på ett medvetet sätt. Jag hade alltid henne i famnen och vi myste av bara den men jag var inte fullt närvarande på grund av sjukdom. Detta gör att jag inte har så många minnesbilder som jag har med de andra barnen och detta är en så stor sorg att jag har svårt att förklara hur jag känner. Tänker på det dagligen och ibland fäller jag några tårar. Dottern kommer inte minnas detta så det är ju jag som måste arbeta med detta. Klurar på lite terapi arbete om detta senare. 

Fick erbjudande av läkaren på lasarettet att avsluta amningen men valde att svara nej. Istället köpte jag mig en pump och har sedan pumpat som en tok, minst 3-4 gånger per dag från början till idag ingen gång eller bara en gång. Hon har ammat hela tiden med hjälp av en amningsnapp men idag tar hon bröstet utan. Det är bara två tre månader jag kunnat lita på brösten och henne och jag behöver inse att det är väldigt bra jobbat med tanke på hela denna resa. 

Nu är hon precis fyllda fem månader och har ändrat sitt matbehov ganska mycket. Hon vill ha mer mat!  Hon har svårt att komma till ro och sova i och med det. I denna tid blev jag även magsjuk och problemen med att öka mjölken blev svår. Nu har hon fått en massa ersättning de sista två veckorna och jag gillar det inte! Tacksam att det finns ersättning men vill inte ge det. Innehållet är inte naturligt alls. 

Så med ytterligare en sorg att bearbeta tar jag an pumpen igen och ökar antal pumpningar och hoppas nu att mjölken kommer igång efter denna magsjuka så jag slipper ersättningen. Nu är ju dottra så pass stor att vi har börjat med smakportioner och hellre det än ersättning. 

Ja det är jobbigt när man inte kan styra över allt här i livet. Fler händelser att bearbeta och som gör att jag emellanåt är väldigt ledsen. Vill ha en revanch men jag är ensam om det, haha. Kämpar på med amningen några månader till, det känns så extremt viktigt. Tre av barnen har jag ammat väldigt länge och jag hoppas att dottern vill göra detsamma! Mitt mamma hjärta önskar det!