Nästa vecka blir vår yngsta 10 månader! Det är ofattbart! Tiden går så otroligt fort och vissa perioder är det svårt att hänga med mentalt. När dottern föddes drabbades jag av en kraftig mjölkstockning och det var mycket mediciner och sjukhusbesök. Mitt liv var i sjukbubblan istället för i bebisbubblan. Jag var omtöcknad och hade ingen energi till något, rädd att jag inte skulle kunna amma och dåligt samvete för resten av familjen eftersom sambon/pappan fick ta allt arbete som gällde barn, djur och hus. I nästan två månader var jag sjuk innan jag kände mig helt återställd. Kameran hade inte tagits fram särskilt mycket under denna tid eftersom sambon inte tänker på den i vanliga fall och jag, ja hade helt andra saker i huvudet än kameran. Annars har jag tagit en massa foton i olika situationer. Jag vet att jag inte kunnat göra så mycket annorlunda då men jag kan inte acceptera att det blev som det blev. Den tiden som jag älskar så mycket gick på något vis förlorad och jag kan inte vinna tillbaka den. Min tanke var att mysa med alla barnen, åka skidor, ta barnvagns prommisar och hälsa på folk. Som jag brukar. Nu fanns ju tiden då jag var hemma och inte jobbade. Men det blev inte så! Detta är en sorg som är svår att hantera!
Ytterligare jobbigt är det då sambon inte vill ha fler barn, därför skulle jag njuta ännu mer och ta tillvara på tiden ännu mer, detta är ju sista bebistiden. Allt detta gör så ont så ont!
Efter att jag blev frisk har jag njutit, tagit vara på tiden, burit och skämt bort skruttan, tagit massor av foton mm. Men att hon är så stor nu är svårt att förstå. Samtidigt är det kul att följa allt hon lär sig och den utveckling hon gör. Min fina bebis!
Sambon blir kanske glad när skruttan blir större i alla fall, han blir åsidosatt. Barnen går först!
Ha en fin dag! Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar