Sommaren

Vilken sommar! Även om den fortfarande är här så känns det att hösten är på intågande. Framförallt idag då vädret varit allt annat än varmt. Kraftig blåst, kring femton grader varmt och molnigt. Även några regndroppar har fallit. 

Vi har arbetat med diverse projekt hela sommaren, både planerade men också en "akut" grej. Akut grejen blev ett nytt hönshus då det gamla inte var anpassat till just hönor och därmed svår städat, typ omöjligt att städa. Pga det fick vi någon trist parasit, som gjorde att våra fina kycklingar dog. Men snart har vi ett isolerat fint hönshus anpassat till just hönor. Detta till barnens stora förtret då deras rum ytterligare blev åsidosatt. Men men det finns ju en höst också. 

De sista två dagarna har varit väldigt arbetsamma känslomässigt. I våras köpte vi två söta kattungar, Musse och Lady. Då vår katt är väldigt gammal och kanske inte orkar så länge till. Lekfulla och full av bus. De var helt hopplösa, lite tillsägelse brydde sig de inte om. Musse provocerade gärna hundarna och han kaxade sig alltjämt. I lördags kom han för nära en av hundarna (grönlandshund) och det small. Vi såg inte själva händelse förloppet men dottern såg att han åt på något. Hon tyckte det ser märkligt ut och springer dit. Det skriket och den omedelbara reaktionen från henne kommer sitta kvar länge i mitt huvud. Jag sitter och ammar samt dricker kaffe, lägger ner bebis på gräsmattan och springer till hunden. Å skriker jag också för fy fabian vilken syn. Vår fina söta och goa Musse finns inte mer på jorden. Hunden hade börjat tugga på katta ochäven om det inte var så länge sedan olyckan hände är en grönlandshund med 

stark jaktinstink och överlevnadsförmåga snabb. Fick ta upp Musse med spade så allt kom med, vände på honom och ordnade till det så han såg fin ut inför begravningen. Synen sitter fastklistrad på min näthinna och vet inte hur jag ska kunna släppa detta. Alla barnen hjälpte till med att gräva hål, samla granris, blommor och stenar samt favoritleksaken. Vi grävde och grät, grävde och grät. 

Nu ligger vår fina Musse begraven och jag hoppas han har det bra i katthimlen. Han är så mycket saknad! 

Å hunden lever men fick en redig utskällning men till vilken nytta?! Vad kan man göra med en nedärv jaktinstinkt... typ inget alls! Men ingen är kompis med honom än. 

Hoppas tiden suddar ut bilden av detta för jag har ont i magen så fort jag tänker på Musse. Vill minnas hans glittrande och busiga ögon, hans mysiga kurrande och hans vackra täckning, ja hela honom. En tuff tid! 

//Maria