Hej!
Idag har vi haft ärenden i grannstaden med ett av barnen och samtidigt passade vi på att shoppa lite behövliga saker inför hösten och vintern. Även några bra fynd på Dollarstore gjordes. Billigt och bra för en tunn plånbok men säkert inte helt okej för dem som tillverkat dem.... Försöker alltid att tänka på hela processen, material och tillverkning samt transporter och det där emellan Men samtidigt måste jag se till familjens behov och ekonomi. Å som tröst till mig själv är att det sker inte så ofta numera, handling av billiga saker som kanske inte är helt okej för människovärdet och miljön.
Yngsta barnet som inte gillar att åka bil gillade det inte idag heller, skrik och gråt hela vägen. Vi blir så stressad hela familjen av detta så bilåkning undviks in i det längsta. Klockan går alldeles för fort dessa dagar då man är på resandets fot och det blev alldeles för sent hem. Men tack och lov var middagen framplockad och barnen kunde börja äta direkt och sen börja med kvällsrutinerna. I detta mindre kaos som utbröt med hungriga barn, trötta barnvakter och stressade resenärer (över allt skrik i bilen) upptäckte jag att det var städat på ett ställe där jag visste att det fanns påminnelselappar och post. Spontant höjer jag rösten och frågar efter allt som legat där. Lika spontant blir jag så arg. Jag hatar verkligen när andra människor fixar och grejar och städar i mitt hem. I mitt hem ordnar jag (o sambon) med saker utifrån vår tid och prioritering den dagen. Eftersom det är bara vi som vet vad som behöver göras när för att alla måsten ska hinnas. Å familjetiden är det som ligger på första plats, sen kommer städ, tvätt och annat. Jag struntar fullkomligt om det är skit i hörnen och flygande dammråttor, sånt kan jag ta sen. Inget som rymmer direkt.
Att upprepade gånger få uppleva att förtroendet spricker gör ont, framförallt då det bör byggas upp istället för att rivas. Jag kämpar med mitt tålamod var gång men idag har varit en dag med lillasysters skrik och besked som gjort mig tankspridd och som krävt en hel del energi av mig och så mötas av detta, då finns inget tålamod kvar.
Nu ska vi lägga barn och ta en vända hos djuren och leta papper...
//Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar