Den negativa trenden...

...verkar fortsätta. Det har gått bra att plugga med småbarn den här gången, men bara fram till examensarbetet. En bit in i studien var tröttheten ett faktum och jag blev bara tröttare och mer sliten vartefter dagarna gick. Samtidigt var vi tvungna att höja tempot om vi skulle hinna klart i tid. Dessa två ekvationer gick inte bra, jag blev sur och tvär och väldigt frånvarande från familjen och vännerna. Huset har nästan förfallit och tvätthögarna är skyhöga medan garderoberna gapar tomma. I samma veva går Magnus upp på heltid vilket gjort att hans lediga dagar blev färre. Tänkte att jaja det gör inte så mycket, snart är examensarbetet klart och matematikkursen tar vid. En vanlig kurs, litteraturlistan finns och uppgifterna finns, "bara" att göra som jag blir tillsagd. Trodde då att nu blir det som vanligt igen och kanske att lite av krafterna kan komma tillbax, MEN icket!!!!

Idag var det start på matematiken och lärarna verkar jättebra. Lugna, metodiska, pedagogiska och didaktiska. De förklarade en massa begrepp och dess innebörd. Hade inte sett eller hört många av dem men tydligen var det något som vi borde kunna.... Vissa saker skulle elever i åk 3 kunna.... hmm och jag varken förstod det eller hade stött på det i mitt liv. Så kontentan av trötthet och slitenhet och lesshet brast det, blev så jävla arg och frustrerad att tårarna rann och då blir det ju inte bättre, utan bara än värre. Så nu ska jag gå och lägga mej tidigt ikväll och fara till min bästa studiekamrat Åsa och läsa matematik imorgon. Förhoppningsvis känner jag mig bättre och klarar av att motarbeta frustrationen och göra det som jag ska.