Otacksam

Kände mej otacksam idag, fy mej!

Jag känner mej i stort sett alltid tacksam för det jag har även om man många gånger saknar nåt. Dock är det ett ilandsproblem! Så länge man har mat på bordet och hälsan i behåll klarar man sej bra men samhället har blivit ett riktigt status samhälle. Å även jag har uppenbarligen trillat dit :( Försöker att intala mej lite nu och då att detta behöver vi egentligen inte eller att nej detta är inte barnen i behov av. MEN.... jag älskar att handla! Både till mej själv och till familjen och andra anhöriga vid jul & födelsedag. Plånboken brukar dock alltid styra. De sista åren då vi studerat och varit föräldralediga både jag och Magnus har pengapåsen varit väldigt liten och allt har blivit åtstramat vilket gjort det ännu svårare att prioritera rätt. Men barnen har alltid fått det som de är i behov av samt julklappar o födelsedagspresenter. Även deras kompisar har fått vid kalastider. Många gånger har vi kollat på prislappen men samtidigt är det ju tanken som räknas. Å samtidigt vill man att det ska vara en tanke bakom och inte nå smågrejer som blir nåt i mängden eller plastrappel som går sönder. Dessa faktorer är sååååå svåra att få ihop med minimaliska inkomster. Enligt normen är vi fattiga, FATTIGA!!!! Jag känner mej inte fattig men kollar man på inkomsterna så ligger vi långt under normalstrecket. 

När jag då tror/inbillar mej att andra har det bättre ställt förväntar jag mej mer tanke och en liten högre prislapp på en eventuell present. Fel tänkt av mej inser jag! Det är här otacksamheten kommer in. Att få ett paket och vara tacksam för det ska man vara! Men då värderingar och prioriteringar och föreställningar är olika blir det krock och då kan en groda hoppa ur munnen. Denna groda hoppade ur munnen på mej idag, förlåt! 

Vad tycker du som läsare? Hur resonerar du när det är dags för present, oavsett om det är till din käresta, dina barn, dina barns kompisar, kompisar, föräldrar mfl? Prislapp? Skulle vara kul att höra hur andra tänker?

Tack för ordet!