Jag försöker verkligen använda allt tålamod som finns o lite därtill men idag..... grrrr grrr morrrr. Dagen har varit riktigt mysig, barnen lekte tillsammans jätte bra hela fm, de byggde koja i datarummet ;) Lunch, packning av väska, påklädning, skotta fram bilen, allt gick som smör... Så for vi på lussefirande på öppna fsk. Å barnen goa o glada. Men när vi skulle fara därefrån, hmmm nåt hände i Samuel. Han blev en ligist över en sekund. Kunde inget alls, vägrade lyssna, vägrade acceptera ett nej. Han skulle inte klä sej, han skulle inte åka pulka eller vagn eller gå. Bilen stod en bit bort så jag hade tänkt vi skulle ta en prommis med en kompis som oxå skulle gå åt samma håll. Barnen kunde fortsätta leka ute en stund. Frid o fröjd tänkte jag. Det slutade med att jag under starka protester kom till bilen (prommis med kompis blev det inget av) bar in de två minsta i bilen och med våld fick jag in den äldsta i bilen oxå. Molly jätte ledsen för att det inte blev nån prommis och Emanuel trött. Samuel gjorde allt som han bara kunde för att ta sej lös. Han var så arg att han inte visste vad han hette. Efter några minuter blir det världens liv där bak, S har slagit E i ren ilska. Jag stannade bilen, kollade läget men kunde inte göra annat än att fortsätta hemmåt. När vi kom hem inser jag att S inte slagit E utan rivit honom i hela ansiktet. Han har rivmärken på flera ställen och det blöder, blodet är sedan utsmetat i ansiktet. Det hela såg inte så himla nice ut :( Tvättade av E o han ser inte så fräsch ut just nu.
Hur gör man i detta läge? S var ju arg på mej eftersom han inte accepterat ett nej och en förklaring och tar sedan ut ilskan på lillebror..... Hmmm mycket prat blev det ikväll och Magnus skulle ta upp detta med han imorgon oxå. Nån som har tips och ideer på hur man själv ska bete sej hur man bör agera för att få S att förstå att man inte gör så här...
Nu vill lillen ha gröt.... So long
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar